Om Livet: Min...

Att ha fått bli pappa har breddat min förståelse av Guds kärlek. Inte så att jag påstår mig har förstått den fullt ut, det tror jag inte det här livet räcker till för, men mitt eget faderskap lage på något sätt ytterligare en pusselbit på plats. Det talas mycket om att Gud är som en far för oss. I den kärlek jag känner till min dotter så ser jag flera likheter med den jag själv upplever från Gud.

På samma sätt upplever jag att Shanices respons gentemot mig i olika sammanhang kan kopplas till den respons jag och vi var och en kan ge till Gud.

Vi är just nu mitt inne i påsken. En högtid som firas till åminnelse av Jesu död och uppståndelse för vår skull, för var och en av oss, för att vi skulle ha möjlighet att få en återupprättad relation till Gud.

Allt som behöver göras från Guds sida för att vi ska kunna leva i relation med Honom är redan gjort genom Jesus Kristus. Så hur det blir med din och min relation till Gud är upp till oss. Men hur gör vi det då? Hur tar vi emot det som Jesus har gjort för oss?

Idag lyfte jag upp Shanice vid något tillfälle. Hon kramade om mig innerligt och sa: "Min pappa". De orden rörde mig så djupt. Det var längesen hon lärde sig säga pappa, och det var stort i sig. Men att hon idag satte ordet "min" framför gjorde en avgörande skillnad. Jag är inte bara pappa i största allmänhet, utan hennes pappa.

Jag tror att det är på precis samma sätt vi tar emot det Jesus har gjort för oss. Vi kan välja att tycka det är bra, det Jesus gjorde och den Han var, sådär i allmänhet. Det är bra och vi kan nog ha mycket nytta av det genom livet. För nog finns det mycket att lära av Jesus. Men det är när vi tar det till oss och gör det Jesus gjorde personligt för oss, som den verkligt avgörande skillnaden kommer. När vi säger: "min Jesus", "min Gud". Då tar vi emot djupet och bredden av det som skedde på påsken. Det som skedde har inte bara historisk betydelse, utan evig.

Det väljer jag på nytt den här påsken, att på ett personligt plan ta emot det Jesus gjorde för mig. Han är min Jesus. Jag hoppas du gör detsamma! Glad Påsk!

Jag vill återigen slå ett slag för Påskföreställningen Amazing Grace på Cirkus imorgon kl 16. Varmt välkommen!


Om Livet...

Om Livet: Smile

De senaste veckorna har jag lyssnat mycket på en låt med Kirk Franklin: Smile. Jag gillar texten och känslan som låten ger. Framförallt är det en fras som sticker ut och som jag fastnat för:

"Everyday ain't gonna be perfect.

But it still don't mean today don't have purpose"

Det ligger en viktig sanning i de orden. Dagar är så lätt att tappa bort dagar i mängden av andra dagar. Men var och en av dem är viktiga, var och en av dem kan rentav vara avgörande. För Dig eller någon Du möter. Varje dag är inte perfekt, det tror jag alla kan hålla med om. Men den här dagen har ett syfte. Den räknas.

Det tar jag till mig av och passar på att dela med mig av "Smile" och en crazy video den förärats med.

(Eller klicka här)

Om Livet...

Amazing Grace

Vi närmar oss påsken med stormsteg. Det är en skön helg med några dagars ledighet och tillfälle att stanna upp och njuta av våren och ta tid med nära och kära. Men där, mitt i alla påskägg och kycklingar är det så lätt att tappa bort vad påsken verkligen handlar om. Därför är jag så glad och stolt att få presentera min kyrkas påskföreställning: Amazing Grace. Det är en fantastisk möjlighet att få komma och genom en föreställning få bli påmind om, eller kanske för första gången höra påskens budskap. Så kom! Du kommer inte ångra dig!

Amazing Grace | presenteras av Hillsong Church Stockholm

Om Livet: Temperaturväxlingar

En termometers uppgift är att avläsa och återge temperaturen. Tack vare en termometer vet man vad man ska ställa in sig på. Det fyller sin funktion. En termometer kräver inte särskilt mycket energi för att fungera, bara tillräckligt mycket för att ge någon slags reaktion av temperaturväxlingarna.

Skillnaden mellan en termometer och en termostat är att en termostat sätter och bibehåller en viss temperatur. Den ställs in på önskad temperatur och sedan har den som uppgift att oavsett yttre påverkan bibehålla den temperaturen. När omgivningens temperatur är i närheten av vad termostaten är inställd på så krävs det inte särskilt mycket energi av termostaten för att kunna fullfölja sitt syfte. Däremot när skillnaden mellan omgivningens temperatur och den temperatur termostaten är inställd på ökar, så krävs det mer och mer energi av termostaten.

Precis som en termometer så kan vi människor återge "temperaturen" i en situation eller sammanhang. Vi kan återge hur det står till med saker och ting. Vi kan glädjas åt det, vi kan klaga över det, vi kan samtala om det eller helt enkelt konstatera det. Att återge hur saker och ting är fyller sin funktion. Det gör heller ingen större skillnad, varken från eller till. Det krävs inte mycket av oss för att göra det.

Lika mycket som vi har möjlighet att vara som termometrar, så har du och jag möjlighet att vara som en termostat. Vi kan sätta "temperaturen" där vi är. Det är inte alltid vi kan påverka omständigheter, men vi har alltid möjlighet att själva sätta och bibehålla "temperaturen" som vi bär med oss in i ett sammanhang. För att vara som termostat börjar det helt plötsligt krävas något av oss. Det krävs energi att bibehålla temperaturen när omgivningens temperatur växlar.

Att vara som en termostat handlar inte om någon "happy-clappy-filosofi", att alltid vara glad och hurtig när omständigheter säger något annat. Det handlar snarare om att välja vad man fäster blicken på, vad som får uppta ens tankar och fokus.

Jag får ut mycket mer av att umgås med en person som är som en termostat än en som är som en termometer. Därför jobbar jag också på att själv anta termostatens egenskaper snarare än termometerns. Hur gör du?

Om Livet...

Om Livet: En ton för dagen

Min hjärna är som en levande skivspelare. Det första som händer när jag vaknar på morgnarna och maskineriet sätter igång är att en låt börjar spelas i mitt huvud. Den följer med mig in i badrummet och sedan ut i köket. Då och då nynnar jag med.

Ofta förstår jag inte logiken i varför en specifik låt spelas. Det kan vara någon låt jag hörde för flera år sedan likväl som en låt jag lyssnade på dagen innan. Låten kan vara en som jag lyssnat massor på, likväl som det kan vara en som jag bara hört ett fåtal gånger. Ofta är det låtar jag tycker om, ibland är det låtar jag får jobba på att byta ut ur mina tankar snarast möjligt

Där, i mina inre toner, sätts första tonen för dagen. I både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Jag menar inte att det med nödvändighet blir en dålig dag om det är en dålig låt som startar igång i mitt inre när jag vaknar, precis som det inte betyder att det blir en toppendag om min favoritlåt är den första jag tänker på vid dagens början. Men det är dagens första ton och den är viktig.

Det får mig att inse vikten av att ha ett stort förråd av låtar inom mig som stärker, uppmuntrar, bygger upp, peppar, talar liv, talar sanning. Så att dagens första ton kan få genomsyra och bära genom hela dagen. Jag är tacksam för det stora förråd som finns där inom mig som sätter rätt ton för dagen, och jag vill fortsätta att fylla på med låtar som kan sätta rätt toner för varje ny dag.

Om Livet...

Om Livet: Tid och "trust"

Flera gånger senaste tiden har jag kommit på mig själv med att säga till mig själv och till andra inför problem av olika storlek och art: "ge det lite tid och lite "trust" ". Kanske har jag hört någon annan säga det, eller så har det dykt upp i mina tankar någon annanstans ifrån. Det spelar ingen större roll.

Ju mer jag har sagt och tänkt på det uttrycket så inser jag att det ligger något i det och att det är applicerbart på flera områden i livet.

Problem har en fantastisk tendens att dyka upp i tid och otid. De har en tendens att skapa både frustration och irritation. Men lika stor tendens som de har att dyka upp är deras tendens att lösa sig. Sällan i god tid, men ofta i rätt tid. Lösningen på problem ligger oftast inte i att man själv stångar sig blodig. Ibland kräver problem att beslut och handling behöver tas direkt. Framförallt är det lätt att tro att problemet kräver det.

Men mer och mer lär jag mig dock att genom att ta ett steg tillbaka och ge problemet, mig själv och andra inblandade lite tid så kan nya infallsvinklar få möjlighet att dyka upp. De nya infallsvinklarna hjälper mig att se vart bästa lösningen finns så att jag kan fatta beslut efter det. Beslut har en tendens att bli mer hållbara om de får ligga till sig lite innan man fattar dem.

Genom att ge lite "trust", tillit till mig själv, till människor omkring mig och på att Gud är för mig och vill mig väl så skapas en god grogrund för goda egenskaper och intentioner att komma fram. Både hos mig själv och hos de omkring mig.


När jag ger problem lite tid och "trust" så är det inte sällan som jag i backspegeln kan konstatera att problemet i själva verket inte var ett problem. Många gånger har det snarare varit en språngbräda som jag behövde stå en stund och ta sats på för att komma vidare på något område i livet, till nästa nivå.

Att ge tid och "trust" handlar mycket om att tillåta processen. Människor, situationer, omständigheter förändras oftast inte i en handvändning. Det mesta måste få ha sin gång, sin process. Då är tid och "trust" det bästa du kan ge.

Om Livet...

Om Livet: Sinnet

Hur vi uppfattar vår omvärld har väldigt lite att göra med vår omvärld och väldigt mycket att göra med vad vi säger till oss själva om vår omvärld. 

Hur vi uppfattar saker som händer har väldigt lite att göra med vad det är som händer och väldigt mycket att göra med vad vi säger till oss själva om det som händer. 

Hur vi uppfattar vad människor säger till oss och om oss har väldigt lite att göra med vad de säger till oss och om oss och väldigt mycket att göra med vad vi säger till oss själva om vad de säger till oss och om oss.

Det vi säger till oss själva, vår inre röst, är det som i Romarbrevet i Nya Testamentet i Bibeln kallas för sinnet: 

 "...låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, 

det som är gott och fullkomligt och som behagar Honom" 

(Rom 12:2).

Hur låter min inre röst? Hur talar den till mig? Talar den till mig på sätt som hjälper mig att hantera min omvärld, det jag ser och hör på ett sätt som hjälper mig komma framåt i livet? Eller inte?

När jag tänker på det inser jag att det finns arbete att göra gällandes sinnets förnyelse för min del. Min inre röst talar inte alltid till mig på sätt som är fördelaktiga för mig. Inte sällan hittar min inre röst saker att missförstå, att ta som kritik, att ta som angrepp. Det jag behöver göra är det som står i Filipperbrevet 4:8:

"...allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant..." 

För att kunna tänka på det som är sant, värdigt, rätt, rent, värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm behöver jag också fylla mitt inre med sådant. Då maximerar jag möjligheten för min inre röst att tala till min fördel och eliminerar successivt utrymmet för min inre röst att hitta saker att missförstå, ta som kritik och som angrepp. 

Jag tror det är en process att förvandla sitt sinne, förändra sin inre röst, som man måste göra ett val dagligen att tillåta eller inte. Idag väljer jag att tillåta den processen. Vad väljer du?