Att ha fått bli pappa har breddat min förståelse av Guds kärlek. Inte så att jag påstår mig har förstått den fullt ut, det tror jag inte det här livet räcker till för, men mitt eget faderskap lage på något sätt ytterligare en pusselbit på plats. Det talas mycket om att Gud är som en far för oss. I den kärlek jag känner till min dotter så ser jag flera likheter med den jag själv upplever från Gud.
På samma sätt upplever jag att Shanices respons gentemot mig i olika sammanhang kan kopplas till den respons jag och vi var och en kan ge till Gud.
Vi är just nu mitt inne i påsken. En högtid som firas till åminnelse av Jesu död och uppståndelse för vår skull, för var och en av oss, för att vi skulle ha möjlighet att få en återupprättad relation till Gud.
Allt som behöver göras från Guds sida för att vi ska kunna leva i relation med Honom är redan gjort genom Jesus Kristus. Så hur det blir med din och min relation till Gud är upp till oss. Men hur gör vi det då? Hur tar vi emot det som Jesus har gjort för oss?
Idag lyfte jag upp Shanice vid något tillfälle. Hon kramade om mig innerligt och sa: "Min pappa". De orden rörde mig så djupt. Det var längesen hon lärde sig säga pappa, och det var stort i sig. Men att hon idag satte ordet "min" framför gjorde en avgörande skillnad. Jag är inte bara pappa i största allmänhet, utan hennes pappa.
Jag tror att det är på precis samma sätt vi tar emot det Jesus har gjort för oss. Vi kan välja att tycka det är bra, det Jesus gjorde och den Han var, sådär i allmänhet. Det är bra och vi kan nog ha mycket nytta av det genom livet. För nog finns det mycket att lära av Jesus. Men det är när vi tar det till oss och gör det Jesus gjorde personligt för oss, som den verkligt avgörande skillnaden kommer. När vi säger: "min Jesus", "min Gud". Då tar vi emot djupet och bredden av det som skedde på påsken. Det som skedde har inte bara historisk betydelse, utan evig.
Det väljer jag på nytt den här påsken, att på ett personligt plan ta emot det Jesus gjorde för mig. Han är min Jesus. Jag hoppas du gör detsamma! Glad Påsk!
Jag vill återigen slå ett slag för Påskföreställningen Amazing Grace på Cirkus imorgon kl 16. Varmt välkommen!
Om Livet...
lördag 7 april 2012
måndag 26 mars 2012
Om Livet: Smile
De senaste veckorna har jag lyssnat mycket på en låt med Kirk Franklin: Smile. Jag gillar texten och känslan som låten ger. Framförallt är det en fras som sticker ut och som jag fastnat för:
"Everyday ain't gonna be perfect.
But it still don't mean today don't have purpose"
Det ligger en viktig sanning i de orden. Dagar är så lätt att tappa bort dagar i mängden av andra dagar. Men var och en av dem är viktiga, var och en av dem kan rentav vara avgörande. För Dig eller någon Du möter. Varje dag är inte perfekt, det tror jag alla kan hålla med om. Men den här dagen har ett syfte. Den räknas.
Det tar jag till mig av och passar på att dela med mig av "Smile" och en crazy video den förärats med.
(Eller klicka här)
Om Livet...
söndag 25 mars 2012
Amazing Grace
Vi närmar oss påsken med stormsteg. Det är en skön helg med några dagars ledighet och tillfälle att stanna upp och njuta av våren och ta tid med nära och kära. Men där, mitt i alla påskägg och kycklingar är det så lätt att tappa bort vad påsken verkligen handlar om. Därför är jag så glad och stolt att få presentera min kyrkas påskföreställning: Amazing Grace. Det är en fantastisk möjlighet att få komma och genom en föreställning få bli påmind om, eller kanske för första gången höra påskens budskap. Så kom! Du kommer inte ångra dig!
Amazing Grace | presenteras av Hillsong Church Stockholm
Amazing Grace | presenteras av Hillsong Church Stockholm
torsdag 15 mars 2012
Om Livet: Temperaturväxlingar
En termometers uppgift är att avläsa och återge temperaturen. Tack vare en termometer vet man vad man ska ställa in sig på. Det fyller sin funktion. En termometer kräver inte särskilt mycket energi för att fungera, bara tillräckligt mycket för att ge någon slags reaktion av temperaturväxlingarna.
Skillnaden mellan en termometer och en termostat är att en termostat sätter och bibehåller en viss temperatur. Den ställs in på önskad temperatur och sedan har den som uppgift att oavsett yttre påverkan bibehålla den temperaturen. När omgivningens temperatur är i närheten av vad termostaten är inställd på så krävs det inte särskilt mycket energi av termostaten för att kunna fullfölja sitt syfte. Däremot när skillnaden mellan omgivningens temperatur och den temperatur termostaten är inställd på ökar, så krävs det mer och mer energi av termostaten.
Precis som en termometer så kan vi människor återge "temperaturen" i en situation eller sammanhang. Vi kan återge hur det står till med saker och ting. Vi kan glädjas åt det, vi kan klaga över det, vi kan samtala om det eller helt enkelt konstatera det. Att återge hur saker och ting är fyller sin funktion. Det gör heller ingen större skillnad, varken från eller till. Det krävs inte mycket av oss för att göra det.
Lika mycket som vi har möjlighet att vara som termometrar, så har du och jag möjlighet att vara som en termostat. Vi kan sätta "temperaturen" där vi är. Det är inte alltid vi kan påverka omständigheter, men vi har alltid möjlighet att själva sätta och bibehålla "temperaturen" som vi bär med oss in i ett sammanhang. För att vara som termostat börjar det helt plötsligt krävas något av oss. Det krävs energi att bibehålla temperaturen när omgivningens temperatur växlar.
Att vara som en termostat handlar inte om någon "happy-clappy-filosofi", att alltid vara glad och hurtig när omständigheter säger något annat. Det handlar snarare om att välja vad man fäster blicken på, vad som får uppta ens tankar och fokus.
Jag får ut mycket mer av att umgås med en person som är som en termostat än en som är som en termometer. Därför jobbar jag också på att själv anta termostatens egenskaper snarare än termometerns. Hur gör du?
Om Livet...
Skillnaden mellan en termometer och en termostat är att en termostat sätter och bibehåller en viss temperatur. Den ställs in på önskad temperatur och sedan har den som uppgift att oavsett yttre påverkan bibehålla den temperaturen. När omgivningens temperatur är i närheten av vad termostaten är inställd på så krävs det inte särskilt mycket energi av termostaten för att kunna fullfölja sitt syfte. Däremot när skillnaden mellan omgivningens temperatur och den temperatur termostaten är inställd på ökar, så krävs det mer och mer energi av termostaten.
Precis som en termometer så kan vi människor återge "temperaturen" i en situation eller sammanhang. Vi kan återge hur det står till med saker och ting. Vi kan glädjas åt det, vi kan klaga över det, vi kan samtala om det eller helt enkelt konstatera det. Att återge hur saker och ting är fyller sin funktion. Det gör heller ingen större skillnad, varken från eller till. Det krävs inte mycket av oss för att göra det.
Lika mycket som vi har möjlighet att vara som termometrar, så har du och jag möjlighet att vara som en termostat. Vi kan sätta "temperaturen" där vi är. Det är inte alltid vi kan påverka omständigheter, men vi har alltid möjlighet att själva sätta och bibehålla "temperaturen" som vi bär med oss in i ett sammanhang. För att vara som termostat börjar det helt plötsligt krävas något av oss. Det krävs energi att bibehålla temperaturen när omgivningens temperatur växlar.
Att vara som en termostat handlar inte om någon "happy-clappy-filosofi", att alltid vara glad och hurtig när omständigheter säger något annat. Det handlar snarare om att välja vad man fäster blicken på, vad som får uppta ens tankar och fokus.
Jag får ut mycket mer av att umgås med en person som är som en termostat än en som är som en termometer. Därför jobbar jag också på att själv anta termostatens egenskaper snarare än termometerns. Hur gör du?
Om Livet...
måndag 12 mars 2012
Om Livet: En ton för dagen
Min hjärna är som en levande skivspelare. Det första som händer när jag vaknar på morgnarna och maskineriet sätter igång är att en låt börjar spelas i mitt huvud. Den följer med mig in i badrummet och sedan ut i köket. Då och då nynnar jag med.
Ofta förstår jag inte logiken i varför en specifik låt spelas. Det kan vara någon låt jag hörde för flera år sedan likväl som en låt jag lyssnade på dagen innan. Låten kan vara en som jag lyssnat massor på, likväl som det kan vara en som jag bara hört ett fåtal gånger. Ofta är det låtar jag tycker om, ibland är det låtar jag får jobba på att byta ut ur mina tankar snarast möjligt
Där, i mina inre toner, sätts första tonen för dagen. I både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Jag menar inte att det med nödvändighet blir en dålig dag om det är en dålig låt som startar igång i mitt inre när jag vaknar, precis som det inte betyder att det blir en toppendag om min favoritlåt är den första jag tänker på vid dagens början. Men det är dagens första ton och den är viktig.
Det får mig att inse vikten av att ha ett stort förråd av låtar inom mig som stärker, uppmuntrar, bygger upp, peppar, talar liv, talar sanning. Så att dagens första ton kan få genomsyra och bära genom hela dagen. Jag är tacksam för det stora förråd som finns där inom mig som sätter rätt ton för dagen, och jag vill fortsätta att fylla på med låtar som kan sätta rätt toner för varje ny dag.
Om Livet...
Ofta förstår jag inte logiken i varför en specifik låt spelas. Det kan vara någon låt jag hörde för flera år sedan likväl som en låt jag lyssnade på dagen innan. Låten kan vara en som jag lyssnat massor på, likväl som det kan vara en som jag bara hört ett fåtal gånger. Ofta är det låtar jag tycker om, ibland är det låtar jag får jobba på att byta ut ur mina tankar snarast möjligt
Där, i mina inre toner, sätts första tonen för dagen. I både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Jag menar inte att det med nödvändighet blir en dålig dag om det är en dålig låt som startar igång i mitt inre när jag vaknar, precis som det inte betyder att det blir en toppendag om min favoritlåt är den första jag tänker på vid dagens början. Men det är dagens första ton och den är viktig.
Det får mig att inse vikten av att ha ett stort förråd av låtar inom mig som stärker, uppmuntrar, bygger upp, peppar, talar liv, talar sanning. Så att dagens första ton kan få genomsyra och bära genom hela dagen. Jag är tacksam för det stora förråd som finns där inom mig som sätter rätt ton för dagen, och jag vill fortsätta att fylla på med låtar som kan sätta rätt toner för varje ny dag.
Om Livet...
måndag 5 mars 2012
Om Livet: Tid och "trust"
Flera gånger senaste tiden har jag kommit på mig själv med att säga till mig själv och till andra inför problem av olika storlek och art: "ge det lite tid och lite "trust" ". Kanske har jag hört någon annan säga det, eller så har det dykt upp i mina tankar någon annanstans ifrån. Det spelar ingen större roll.
Ju mer jag har sagt och tänkt på det uttrycket så inser jag att det ligger något i det och att det är applicerbart på flera områden i livet.
Problem har en fantastisk tendens att dyka upp i tid och otid. De har en tendens att skapa både frustration och irritation. Men lika stor tendens som de har att dyka upp är deras tendens att lösa sig. Sällan i god tid, men ofta i rätt tid. Lösningen på problem ligger oftast inte i att man själv stångar sig blodig. Ibland kräver problem att beslut och handling behöver tas direkt. Framförallt är det lätt att tro att problemet kräver det.
Men mer och mer lär jag mig dock att genom att ta ett steg tillbaka och ge problemet, mig själv och andra inblandade lite tid så kan nya infallsvinklar få möjlighet att dyka upp. De nya infallsvinklarna hjälper mig att se vart bästa lösningen finns så att jag kan fatta beslut efter det. Beslut har en tendens att bli mer hållbara om de får ligga till sig lite innan man fattar dem.
Genom att ge lite "trust", tillit till mig själv, till människor omkring mig och på att Gud är för mig och vill mig väl så skapas en god grogrund för goda egenskaper och intentioner att komma fram. Både hos mig själv och hos de omkring mig.
När jag ger problem lite tid och "trust" så är det inte sällan som jag i backspegeln kan konstatera att problemet i själva verket inte var ett problem. Många gånger har det snarare varit en språngbräda som jag behövde stå en stund och ta sats på för att komma vidare på något område i livet, till nästa nivå.
Att ge tid och "trust" handlar mycket om att tillåta processen. Människor, situationer, omständigheter förändras oftast inte i en handvändning. Det mesta måste få ha sin gång, sin process. Då är tid och "trust" det bästa du kan ge.
Om Livet...
Ju mer jag har sagt och tänkt på det uttrycket så inser jag att det ligger något i det och att det är applicerbart på flera områden i livet.
Problem har en fantastisk tendens att dyka upp i tid och otid. De har en tendens att skapa både frustration och irritation. Men lika stor tendens som de har att dyka upp är deras tendens att lösa sig. Sällan i god tid, men ofta i rätt tid. Lösningen på problem ligger oftast inte i att man själv stångar sig blodig. Ibland kräver problem att beslut och handling behöver tas direkt. Framförallt är det lätt att tro att problemet kräver det.
Men mer och mer lär jag mig dock att genom att ta ett steg tillbaka och ge problemet, mig själv och andra inblandade lite tid så kan nya infallsvinklar få möjlighet att dyka upp. De nya infallsvinklarna hjälper mig att se vart bästa lösningen finns så att jag kan fatta beslut efter det. Beslut har en tendens att bli mer hållbara om de får ligga till sig lite innan man fattar dem.
Genom att ge lite "trust", tillit till mig själv, till människor omkring mig och på att Gud är för mig och vill mig väl så skapas en god grogrund för goda egenskaper och intentioner att komma fram. Både hos mig själv och hos de omkring mig.
När jag ger problem lite tid och "trust" så är det inte sällan som jag i backspegeln kan konstatera att problemet i själva verket inte var ett problem. Många gånger har det snarare varit en språngbräda som jag behövde stå en stund och ta sats på för att komma vidare på något område i livet, till nästa nivå.
Att ge tid och "trust" handlar mycket om att tillåta processen. Människor, situationer, omständigheter förändras oftast inte i en handvändning. Det mesta måste få ha sin gång, sin process. Då är tid och "trust" det bästa du kan ge.
Om Livet...
onsdag 29 februari 2012
Om Livet: Sinnet
Hur vi uppfattar vår omvärld har väldigt lite att göra med vår omvärld och väldigt mycket att göra med vad vi säger till oss själva om vår omvärld.
Hur vi uppfattar saker som händer har väldigt lite att göra med vad det är som händer och väldigt mycket att göra med vad vi säger till oss själva om det som händer.
Hur vi uppfattar vad människor säger till oss och om oss har väldigt lite att göra med vad de säger till oss och om oss och väldigt mycket att göra med vad vi säger till oss själva om vad de säger till oss och om oss.
Det vi säger till oss själva, vår inre röst, är det som i Romarbrevet i Nya Testamentet i Bibeln kallas för sinnet:
"...låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja,
det som är gott och fullkomligt och som behagar Honom"
(Rom 12:2).
Hur låter min inre röst? Hur talar den till mig? Talar den till mig på sätt som hjälper mig att hantera min omvärld, det jag ser och hör på ett sätt som hjälper mig komma framåt i livet? Eller inte?
När jag tänker på det inser jag att det finns arbete att göra gällandes sinnets förnyelse för min del. Min inre röst talar inte alltid till mig på sätt som är fördelaktiga för mig. Inte sällan hittar min inre röst saker att missförstå, att ta som kritik, att ta som angrepp. Det jag behöver göra är det som står i Filipperbrevet 4:8:
"...allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant..."
För att kunna tänka på det som är sant, värdigt, rätt, rent, värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm behöver jag också fylla mitt inre med sådant. Då maximerar jag möjligheten för min inre röst att tala till min fördel och eliminerar successivt utrymmet för min inre röst att hitta saker att missförstå, ta som kritik och som angrepp.
Jag tror det är en process att förvandla sitt sinne, förändra sin inre röst, som man måste göra ett val dagligen att tillåta eller inte. Idag väljer jag att tillåta den processen. Vad väljer du?
tisdag 21 februari 2012
Om Livet: Nyanser
En människas liv är aldrig bara det ena eller det andra, enbart svart eller enbart vitt. Det innehåller en mängd färger, i olika nyanser och med olika skiftningar. Vissa delar av en människas liv är ljusare, andra är mörkare.
Att en av vår tids största artister, Whitney Houston, har lämnat oss är det knappast någon som kan ha undgått. Människor som känner mig och även ni som följt bloggen ett tag vet att hon är en artist som gjort stort intryck på mig och betytt mycket för mig (se Till låns, Kraftkällor och Gotta love the 80's). Så det är en stor sorg att hon inte finns ibland oss längre. Hoppet som uttrycktes på hennes begravning av många av hennes vänner och släktingar som var framme och hedrade henne i ord och toner, om att hon nu är hemma hos sin Himmelske Fader i himlen, det hoppet delar jag. Det är en stor tröst
En sak som Whitney's bortgång fått mig att reflektera kring är just de olika skiftningarna hos en människa. Den bild som lyfts fram av offentliga personer i media, i synnerhet kvällspressen och skvallerpressen, är ofta befriad från just de här nyanserna hos människorna det skrivs om. Således är det lätt för allmänheten att få en snedvriden bild av offentliga personer. Det var något Whitney fick erfara under sin karriär.
Uppenbart är att det i hennes liv fanns både bra och dåliga sidor. Hon fick erfara stor framgång på flera områden i livet, likväl som hon emellanåt mötte enorm motgång. Genom sitt liv fattade hon både bra och dåliga beslut. Precis som vi alla gör. Det tragiska är att framförallt i slutet av hennes liv så var det så mycket av det trasiga och negativa som lyftes fram i media.
Just det var så fint på Whitney's begravning. Där fick de som faktiskt kände människan bakom artisten komma till tals. På enkla, personliga och innerligt kärleksfulla sätt kom person efter person och lyfte fram och hedrade fantastiskt fina sidor hos den Whitney de känt: vänner som berättade om hur hon funnits där för dem genom livets med- och motgångar, yngre kollegor som vittnade om ett enormt stöd och mentorskap från Whitney i den tuffa bransch hon arbetade i för att nämna ett par exempel.
Att en av vår tids största artister, Whitney Houston, har lämnat oss är det knappast någon som kan ha undgått. Människor som känner mig och även ni som följt bloggen ett tag vet att hon är en artist som gjort stort intryck på mig och betytt mycket för mig (se Till låns, Kraftkällor och Gotta love the 80's). Så det är en stor sorg att hon inte finns ibland oss längre. Hoppet som uttrycktes på hennes begravning av många av hennes vänner och släktingar som var framme och hedrade henne i ord och toner, om att hon nu är hemma hos sin Himmelske Fader i himlen, det hoppet delar jag. Det är en stor tröst
En sak som Whitney's bortgång fått mig att reflektera kring är just de olika skiftningarna hos en människa. Den bild som lyfts fram av offentliga personer i media, i synnerhet kvällspressen och skvallerpressen, är ofta befriad från just de här nyanserna hos människorna det skrivs om. Således är det lätt för allmänheten att få en snedvriden bild av offentliga personer. Det var något Whitney fick erfara under sin karriär.
Uppenbart är att det i hennes liv fanns både bra och dåliga sidor. Hon fick erfara stor framgång på flera områden i livet, likväl som hon emellanåt mötte enorm motgång. Genom sitt liv fattade hon både bra och dåliga beslut. Precis som vi alla gör. Det tragiska är att framförallt i slutet av hennes liv så var det så mycket av det trasiga och negativa som lyftes fram i media.
Hur man uppfattar en människa handlar så många gånger om vilka sidor och vilka aspekter av den människan man fokuserar på.
Just det var så fint på Whitney's begravning. Där fick de som faktiskt kände människan bakom artisten komma till tals. På enkla, personliga och innerligt kärleksfulla sätt kom person efter person och lyfte fram och hedrade fantastiskt fina sidor hos den Whitney de känt: vänner som berättade om hur hon funnits där för dem genom livets med- och motgångar, yngre kollegor som vittnade om ett enormt stöd och mentorskap från Whitney i den tuffa bransch hon arbetade i för att nämna ett par exempel.
Det jag vill lära mig av det här är att när jag ser på mig själv och när jag ser på andra människor vill jag sträva efter att få ett större perspektiv, så att jag kan se nyanserna och skiftningarna. När jag ser dem så vill jag lyfta fram och förstärka det ljusa, det positiva.
De som kom till tals vid Whitney's begravning blundade inte för att det fanns både toppar och dalar i hennes liv. Något som flera av de som talade återkom till var den tro hon bar med sig genom hela livet och som hon fann styrka i. Whitney's svägerska berättade om ett samtal de haft bara dagarna före hennes bortgång där Whitney berättat om utmaningar och svårigheter hon stod inför. Men så hade hon avslutat med att säga: "But because He lives, I can face tomorrow".
Det finns enormt många starka Whitney sånger jag skulle kunna dela med mig av. Men jag vill dela med mig av en sång där Whitney ger uttryck för sin tro tillsammans med sin mor Cissy och sin bror Gary.
Om Livet...
lördag 18 februari 2012
Om Livet: The Living Proof
Jag har aldrig varit någon bra debattör. Diskussioner om vem som har rätt och vem som har fel i olika frågor har aldrig fått mig att gå igång. Jag är inte ens särskilt bra på att ha åsikter och tycka saker, jag är ganska diplomatisk till min person och kan se många saker från flera olika sidor. Framförallt har jag inget behov att trycka på det jag står för och mina värderingar på andra. Människor som gör det har heller aldrig dragit min uppmärksamhet till sig.
Något som gör desto större intryck på mig är att se hur människor lever sitt liv och se vad frukten blir av deras liv. Exempelvis skrev jag om min mormor i Håller att hålla fast vid och konstaterar där att hon funnit något som hon fortfarande vid nittio års ålder tycker det är värt att hålla fast vid. En tydlig frukt som jag ser i hennes liv är hennes tacksamhet, vilket jag skrev om i Styrkan att välja tacksamhet.
Även om debatterande och argumentation inte är en stor del av mitt liv så ser jag mig som en värderingsstark person. Jag har en bild av hur jag vill leva mitt liv och hur jag inte vill leva mitt liv. Anna och jag formar tillsammans det liv och den tillvaro som stämmer överens med våra värderingar och det som vi tror är det bästa för oss och Shanice.
I den processen drar vi lärdom från egna erfarenheter vi gör och vi lär oss av andra människor. Om det sätt vi väljer att leva vårt liv på håller eller inte, det har jag ingen större längtan att argumentera om, även om det kan finnas tider och stunder när det fyller sin funktion. Men tiden får och kommer utvisa vilken grund och vilka byggstenar som håller att bygga sitt liv på.
Vem eller vilka ser du upp till som exempel på val och ställningstaganden med god hållbarhet? Vad sätter du för exempel genom dina val och ställningstaganden? Vad vill du sätta för exempel?
En låt har följt mig en tid som tar upp just det här, att det liv man lever talar mycket för sig: The Living Proof med Mary J Blige. Den vill jag dela med mig av till Dig!
Om Livet...
Något som gör desto större intryck på mig är att se hur människor lever sitt liv och se vad frukten blir av deras liv. Exempelvis skrev jag om min mormor i Håller att hålla fast vid och konstaterar där att hon funnit något som hon fortfarande vid nittio års ålder tycker det är värt att hålla fast vid. En tydlig frukt som jag ser i hennes liv är hennes tacksamhet, vilket jag skrev om i Styrkan att välja tacksamhet.
Även om debatterande och argumentation inte är en stor del av mitt liv så ser jag mig som en värderingsstark person. Jag har en bild av hur jag vill leva mitt liv och hur jag inte vill leva mitt liv. Anna och jag formar tillsammans det liv och den tillvaro som stämmer överens med våra värderingar och det som vi tror är det bästa för oss och Shanice.
I den processen drar vi lärdom från egna erfarenheter vi gör och vi lär oss av andra människor. Om det sätt vi väljer att leva vårt liv på håller eller inte, det har jag ingen större längtan att argumentera om, även om det kan finnas tider och stunder när det fyller sin funktion. Men tiden får och kommer utvisa vilken grund och vilka byggstenar som håller att bygga sitt liv på.
Vi kommer vara levande bevis på hållbarheten av våra val och ställningstaganden i livet.
Det är vi alla.
Vem eller vilka ser du upp till som exempel på val och ställningstaganden med god hållbarhet? Vad sätter du för exempel genom dina val och ställningstaganden? Vad vill du sätta för exempel?
En låt har följt mig en tid som tar upp just det här, att det liv man lever talar mycket för sig: The Living Proof med Mary J Blige. Den vill jag dela med mig av till Dig!
torsdag 16 februari 2012
Om Livet: Pärlor
Sista dagarna har jag i mina tankar återkommit till orden: "kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er". Det är Jesus som säger orden i Matteusevangeliet i Nya Testamentet kapitel sex, vers sju.
Idag är vi väldigt offentliga av oss: vi har enorma nätverk på Facebook, Twitter och genom våra bloggar. Det är lättare för oss än någonsin att dela med oss av vad vi tänker på, vad som händer omkring oss, våra åsikter och känslor. På många sätt är det spännande. Det finns stort potential, många möjligheter i det. Vi har en möjlighet att interagera, kommunicera, påverka och ta del av varandras liv på ett sätt som vi aldrig tidigare haft.
Parallellt med detta tror jag det blir mer och mer viktigt för oss att vara vaksamma över vad vi delar med oss av. För våra själars hälsas skull. Ju mer vi öppnar upp oss, desto mer sårbara blir vi och kan ta skada om det utnyttjas och hanteras på fel sätt..
Jag menar inte att vi ska vara inåtvända, frånvända andra människor. Som jag har skrivit tidigare (Roligast och jobbigast) så är relationen till andra människor något av det som verkligen ger mening och värde till livet. Men vi behöver vara selektiva angående vad vi delar med oss av och till vem.
Poängen är heller inte att vi ska se andra människor som "svin". Jag tror inte alls det var vad Jesus menade när han sa de här orden. Men vem som helst kan inte hantera dina "pärlor", dvs dina innersta drömmar, förhoppningar, tankar och känslor.
Sök efter att finna människor att dela dessa saker med, men låt dem vara ett fåtal och se till att det är människor som har ditt bästa, din lycka och välgång för ögonen. Då kan dina och deras pärlor putsas, poleras och förfinas så att de får skina lika starkt som de är tänkta att göra!
Om Livet...
Idag är vi väldigt offentliga av oss: vi har enorma nätverk på Facebook, Twitter och genom våra bloggar. Det är lättare för oss än någonsin att dela med oss av vad vi tänker på, vad som händer omkring oss, våra åsikter och känslor. På många sätt är det spännande. Det finns stort potential, många möjligheter i det. Vi har en möjlighet att interagera, kommunicera, påverka och ta del av varandras liv på ett sätt som vi aldrig tidigare haft.
Parallellt med detta tror jag det blir mer och mer viktigt för oss att vara vaksamma över vad vi delar med oss av. För våra själars hälsas skull. Ju mer vi öppnar upp oss, desto mer sårbara blir vi och kan ta skada om det utnyttjas och hanteras på fel sätt..
Jag menar inte att vi ska vara inåtvända, frånvända andra människor. Som jag har skrivit tidigare (Roligast och jobbigast) så är relationen till andra människor något av det som verkligen ger mening och värde till livet. Men vi behöver vara selektiva angående vad vi delar med oss av och till vem.
Poängen är heller inte att vi ska se andra människor som "svin". Jag tror inte alls det var vad Jesus menade när han sa de här orden. Men vem som helst kan inte hantera dina "pärlor", dvs dina innersta drömmar, förhoppningar, tankar och känslor.
Sök efter att finna människor att dela dessa saker med, men låt dem vara ett fåtal och se till att det är människor som har ditt bästa, din lycka och välgång för ögonen. Då kan dina och deras pärlor putsas, poleras och förfinas så att de får skina lika starkt som de är tänkta att göra!
Om Livet...
onsdag 15 februari 2012
Om Livet: Det spelar roll
Igår berättade en vän till mig om en person som hon fått höra nyheter om. Hon hade fått höra om en flicka som hon varit fritidspedagog åt. Det var när den här flickan var 5-6 år gammal. Redan vid den unga åldern hade de flesta omkring henne dömt ut henne. Ingenting fungerade: varken i klassrummet, på fritids, bland kompisar eller hemma. Så var läget och ingenting visade på att det var på väg att ändras.
Den lätta vägen hade varit för min vän att stämma in i den bedömningen och lämna det därvid. Men min vän fattade ett beslut: att se potentialet i den här flickan och agera och tala till henne utifrån det potentialet. Det visade sig vara ett beslut som fick en väg kantad av många utmaningar. Andra människors förväntningar på en, ord om och till en har tenderar att suga sig fast som iglar.
En vändpunkt kom när min vän föreslog att den här flickan skulle få vara med i fritidsrådet. Det vill säga, hon skulle få ett förtroende, ett uppdrag att förvalta. Något hon kunde förädla och förmera, eller sjabbla bort och förstöra. Min vän beskrev hur stort det här var för den lilla flickan. Någon trodde på henne, trodde att hon kunde bidra med något, göra en positiv skillnad. Hon tog det på största allvar...
Nyheten som min vän hade fått höra var att den här flickan nu, fem år senare, är elevrådsordförande på sin skola!
Återigen blir jag påmind om en sak: Det spelar roll! Det spelar roll hur jag ser på andra människor, vilken inställning jag väljer att ha gentemot dem. Det spelar roll om jag sätter etiketter på människor och placerar dem i fack. Det spelar roll vad jag säger till och om människor. Jag kan vara med och binda eller frisätta en människas potential. Det är en möjlighet och ett förtroende jag har att förvalta. Och du med. Låt oss göra det väl!
Om Livet...
Den lätta vägen hade varit för min vän att stämma in i den bedömningen och lämna det därvid. Men min vän fattade ett beslut: att se potentialet i den här flickan och agera och tala till henne utifrån det potentialet. Det visade sig vara ett beslut som fick en väg kantad av många utmaningar. Andra människors förväntningar på en, ord om och till en har tenderar att suga sig fast som iglar.
En vändpunkt kom när min vän föreslog att den här flickan skulle få vara med i fritidsrådet. Det vill säga, hon skulle få ett förtroende, ett uppdrag att förvalta. Något hon kunde förädla och förmera, eller sjabbla bort och förstöra. Min vän beskrev hur stort det här var för den lilla flickan. Någon trodde på henne, trodde att hon kunde bidra med något, göra en positiv skillnad. Hon tog det på största allvar...
Nyheten som min vän hade fått höra var att den här flickan nu, fem år senare, är elevrådsordförande på sin skola!
Återigen blir jag påmind om en sak: Det spelar roll! Det spelar roll hur jag ser på andra människor, vilken inställning jag väljer att ha gentemot dem. Det spelar roll om jag sätter etiketter på människor och placerar dem i fack. Det spelar roll vad jag säger till och om människor. Jag kan vara med och binda eller frisätta en människas potential. Det är en möjlighet och ett förtroende jag har att förvalta. Och du med. Låt oss göra det väl!
Om Livet...
tisdag 7 februari 2012
Om Livet: Follow / Unfollow
Twitter har för mig blivit en plats jag kan gå till för att få mat för själen och anden. När jag scrollar ned och ser att twittrare som @ChristineCaine, @BishopJakes, @JoyceMeyer, @RickWarren, @bobbiehouston, @BrianCHouston, @AndreasNielsen, har uppdaterat, så vet jag att min ande och själ är "in for a treat".
Jag har vidrört det tidigare i "Det sägs...", att Twitter har konkretiserat för mig det som sägs att "munnen talar vad hjärtat är fullt av". En del människor har valt att göra sitt inre till en vacker plats, ur vilken de kan ösa rikedomar av uppmuntran, hopp, tro, glädje, tröst och så vidare till andra människor. Jag är glad att jag valt att trycka "Follow" på ett antal sådana människor.
På samma sätt har Twitter gjort det tydligt för mig att i informationsflödet vi lever i så är det av största vikt att sålla.Vilka ord, vems ord får tala till mig? För ord skapar. Under tiden jag haft Twitter har jag flera gånger tryckt på "Unfollow" knappen på twittrare som jag först trott varit värda att följa, men som jag insett twittrar på ett sätt som inte skapar något gott inom mig. De gångerna har det varit ett sätt för mig att värna om mitt inre.
Det jag försöker säga är inte att varje tweet man skriver måste vara ett hundra gånger genomtänkt visdomsord. Men Twitter har tydliggjort de här sakerna för mig, och jag tror att de är applicerbara även på livet i stort.
Jag har några personer i mitt liv där jag valt att trycka "Follow". Det är människor som lever sina liv på sätt som jag tycker är föredömligt och eftersträvansvärt. De människorna har rätt att tala in i mitt liv. Även när det kostar på bekvämligheten och när de kanske säger saker som jag inte vill men behöver höra. Det har även funnits tidpunkter i livet när det varit läge att trycka "Unfollow". Inte nödvändigtvis till någon person som sådan, men till sättet vederbörande pratar eller lever sitt liv, när det vederbörande gör och säger inte skapar sådant som är av godo och till uppbyggelse. Då vill jag se till att inte låta det ha inflytande över mig.
Hur är det på ditt Twitter-konto och i ditt liv? Är det dags att trycka på någons "Follow"-knapp? Finns det någon där du behöver tryck på "Unfollow"-knappen?
Om Livet...
Jag har vidrört det tidigare i "Det sägs...", att Twitter har konkretiserat för mig det som sägs att "munnen talar vad hjärtat är fullt av". En del människor har valt att göra sitt inre till en vacker plats, ur vilken de kan ösa rikedomar av uppmuntran, hopp, tro, glädje, tröst och så vidare till andra människor. Jag är glad att jag valt att trycka "Follow" på ett antal sådana människor.
På samma sätt har Twitter gjort det tydligt för mig att i informationsflödet vi lever i så är det av största vikt att sålla.Vilka ord, vems ord får tala till mig? För ord skapar. Under tiden jag haft Twitter har jag flera gånger tryckt på "Unfollow" knappen på twittrare som jag först trott varit värda att följa, men som jag insett twittrar på ett sätt som inte skapar något gott inom mig. De gångerna har det varit ett sätt för mig att värna om mitt inre.
Det jag försöker säga är inte att varje tweet man skriver måste vara ett hundra gånger genomtänkt visdomsord. Men Twitter har tydliggjort de här sakerna för mig, och jag tror att de är applicerbara även på livet i stort.
Jag har några personer i mitt liv där jag valt att trycka "Follow". Det är människor som lever sina liv på sätt som jag tycker är föredömligt och eftersträvansvärt. De människorna har rätt att tala in i mitt liv. Även när det kostar på bekvämligheten och när de kanske säger saker som jag inte vill men behöver höra. Det har även funnits tidpunkter i livet när det varit läge att trycka "Unfollow". Inte nödvändigtvis till någon person som sådan, men till sättet vederbörande pratar eller lever sitt liv, när det vederbörande gör och säger inte skapar sådant som är av godo och till uppbyggelse. Då vill jag se till att inte låta det ha inflytande över mig.
Hur är det på ditt Twitter-konto och i ditt liv? Är det dags att trycka på någons "Follow"-knapp? Finns det någon där du behöver tryck på "Unfollow"-knappen?
Om Livet...
torsdag 2 februari 2012
Om Livet: Goodness and Mercy
Nyligen hörde jag en undervisning av pastor Brian Houston som talade starkt till mig och som gav mig en helt ny förväntan inför det nya året som vi påbörjat och även inför en mer långsiktig framtid. Det är särskilt två citat som jag bär med mig från den undervisningen och de vill jag dela med mig av.
"You crown the year with Your goodness"
Tänk att få vandra i den förväntan och förtröstan, att någon som är större än jag själv kröner det här året, 2012, med sin godhet. Jag tror inte de här orden är ämnade att ge en naiv tro på att allt kommer flyta på och gå som på räls hela året. Men de hjälper mig att släppa orosmoln för det som ligger framför och i glädje och tillförsikt se fram emot att det nya året kommer till mig, dag för dag.
"Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life"
Vilken visshet att möta livet med. Citatet säger inte: "inget dåligt kommer någonsin hända mig". Men det säger att genom hela livet, det säger till och med att alla livets dagar, kommer "goodness" och "mercy" följa mig. Det är värt att stanna upp och tänka på.
Jag kommer fortsätta att med jämna mellanrum vända mig om och titta efter dem: "goodness" och "mercy" och förvänta mig att de fortsätter följa mig. Det upplever jag att de gjort hittills. Och när det här året är till ända tror jag att jag kommer kunna se tillbaka och konstatera att det här året blev krönt med godhet. Jag hoppas innerligt och tror att din erfarenhet ska få vara densamma!
Om Livet...
Citaten är hämtade från Psalms 65:11 och Psalms 23:6 NKJV
onsdag 1 februari 2012
Om Livet: Won't let you go
När jag jobbar har jag ofta radion på. Det är sällan jag riktar någon större uppmärksamhet till det jag hör. Mest för att jag är upptagen med annat.
Men emellanåt hör jag något som skiljer sig från mängden och fångar min uppmärksamhet. Den här låten tillhör den katogorin. Den bara rör något där i själen. Skapar en fin atmosfär. Och den säger något. Den är så trösterik.
För mig säger låten säger något om vad jag känner inför dem som står mig närmast, Anna och Shanice. Den säger också något om den enorma trygghet jag funnit i relationen till Gud.
Hoppas den kan tala till dig på något fint sätt och förgylla din dag idag!
Men emellanåt hör jag något som skiljer sig från mängden och fångar min uppmärksamhet. Den här låten tillhör den katogorin. Den bara rör något där i själen. Skapar en fin atmosfär. Och den säger något. Den är så trösterik.
För mig säger låten säger något om vad jag känner inför dem som står mig närmast, Anna och Shanice. Den säger också något om den enorma trygghet jag funnit i relationen till Gud.
Hoppas den kan tala till dig på något fint sätt och förgylla din dag idag!
torsdag 26 januari 2012
Om Livet: Josef
Sista dagarna har jag läst om Josef i Bibeln. Det står om hans liv i 1 Moseboken 37-45. Jag blir alltid så fascinerad när jag läser- eller hör om Josef.
Genom sitt liv mötte han enorma berg- och dalbanor. Vid flera tillfällen gjorde hans liv totala u-svängar från det ena ögonblicket till det andra med proportioner som de flesta av oss aldrig kommer i närheten av. Exempelvis gick han i ett ögonblick från att vara sin fars bortskämda ögonsten till att bli såld som slav, likaså gick han i ett ögonblick från att vara en bortglömd fånge till att bli den mäktigaste mannen i Egypten näst efter Farao.
Tre saker sticker ut för mig när jag läser om Josef, som är nycklar, eller framgångsfaktorer om man så vill, i hans liv:
Genom allt låter han Gud vara Gud i sitt liv. Josef tror på- och räknar med att Gud är med honom och för honom. Både i djupa dalar och på höga toppar i livet, där det är så lätt att frånta Gud första platsen i ens liv, så valde Josef att alltid sätta Gud först. Det betyder inte att Josef var perfekt och aldrig gjorde misstag, men han släppte aldrig taget om det som han visste var rätt.
Josef alltid gör det bästa och mesta möjliga av det han har i sin hand, dvs de omständigheter han befinner sig i, de relationer han har, de friheter och begränsningar han har. På det sättet rör han sig alltid framåt, mot något bättre. Han förringade inte det han hade och han förstorade det inte heller, utan han förvaltade det.
Han valde förlåtelsens väg. Josef hade alla möjligheter och kanske även rättigheter att gå ned sig i självömkan och låta oförlåtelse gro till bitterhet över de motgångar, oförrätter och oförtjänt lidande som han fick gå igenom. Men han valde att förlåta. Jag tror att det finns en enorm tillgång i förlåtelse. Det vittnar Josefs liv om. (Läs gärna inlägget om förlåtelse och förtroende.)
Genom sitt liv fick Josef se de drömmar han hade som ung, gå i uppfyllelse. Och långt mycket mer därtill. Jag väljer att ta till mig av de nycklar jag ser i Josefs liv och se vart de kan föra mig. Hur gör du?
Om Livet...
Genom sitt liv mötte han enorma berg- och dalbanor. Vid flera tillfällen gjorde hans liv totala u-svängar från det ena ögonblicket till det andra med proportioner som de flesta av oss aldrig kommer i närheten av. Exempelvis gick han i ett ögonblick från att vara sin fars bortskämda ögonsten till att bli såld som slav, likaså gick han i ett ögonblick från att vara en bortglömd fånge till att bli den mäktigaste mannen i Egypten näst efter Farao.
Tre saker sticker ut för mig när jag läser om Josef, som är nycklar, eller framgångsfaktorer om man så vill, i hans liv:
Genom allt låter han Gud vara Gud i sitt liv. Josef tror på- och räknar med att Gud är med honom och för honom. Både i djupa dalar och på höga toppar i livet, där det är så lätt att frånta Gud första platsen i ens liv, så valde Josef att alltid sätta Gud först. Det betyder inte att Josef var perfekt och aldrig gjorde misstag, men han släppte aldrig taget om det som han visste var rätt.
Josef alltid gör det bästa och mesta möjliga av det han har i sin hand, dvs de omständigheter han befinner sig i, de relationer han har, de friheter och begränsningar han har. På det sättet rör han sig alltid framåt, mot något bättre. Han förringade inte det han hade och han förstorade det inte heller, utan han förvaltade det.
Han valde förlåtelsens väg. Josef hade alla möjligheter och kanske även rättigheter att gå ned sig i självömkan och låta oförlåtelse gro till bitterhet över de motgångar, oförrätter och oförtjänt lidande som han fick gå igenom. Men han valde att förlåta. Jag tror att det finns en enorm tillgång i förlåtelse. Det vittnar Josefs liv om. (Läs gärna inlägget om förlåtelse och förtroende.)
Genom sitt liv fick Josef se de drömmar han hade som ung, gå i uppfyllelse. Och långt mycket mer därtill. Jag väljer att ta till mig av de nycklar jag ser i Josefs liv och se vart de kan föra mig. Hur gör du?
Om Livet...
torsdag 19 januari 2012
Om Livet: Förändringen
Idag är det två år sedan mitt liv vändes upp och ned och tog en vändning som jag aldrig hade kunnat ana eller drömma om. Kvart över fyra, en tisdagmorgon gjorde en person entré i mitt liv som har kommit att förändra allt.
Som jag älskar den här personen har jag aldrig älskat någon förut. En blick, ett ord, ett skratt, en tår, en kram, en puss får mig att känna som ingen annan kan få mig att känna. Jag är handfallen. Försvarslös.
Ingen annan får mig att arbeta så hårt. Den här personens närhet ger mig ett lugn och perspektiv som ingen annan kan. Ingen får mig att vilja vara mitt bästa jag som den här personen.
Glädjen över att få ha den här personen i mitt liv kan få mina ögon att tåras. Blotta tanken på något ont som skulle kunna hända vederbörande får det att klumpas i halsen på mig. Jag går sönder.
Nästan dagligen frestar den här personen på mitt tålamod, ibland till den gräns att jag tappar tålamodet. Ingen annan får mig att försonas och lämna en meningsskiljaktighet bakom lika fort och definitivt
Min kärlek till den här personen är beständig. Total. Villkorslös. Ingenting den här personen gjort, gör eller kommer att göra, mot sig själv eller någon annan kan förändra min kärlek till personen. Det bara är så. Jag älskar henne, min dotter Shanice.
Shanice, min prinsessa!
Grattis på två-årsdagen! Det här är Din dag! Idag firar vi Dig! Ingen gör mig så glad och stolt som du! Varje dag med dig är värd att firas!
Varje dag tackar din mamma och jag Gud för Dig! Vår kärlek till Dig har skapat ett band mellan oss som inte kan brytas. Du är vår viktigaste påminnelse om vår kärlek till varandra.
För mig är du precis vad ditt namn betyder, Guds nåd.
Allt gott önskar jag dig idag och alla dagar du har framför dig! /Pappa
Som jag älskar den här personen har jag aldrig älskat någon förut. En blick, ett ord, ett skratt, en tår, en kram, en puss får mig att känna som ingen annan kan få mig att känna. Jag är handfallen. Försvarslös.
Ingen annan får mig att arbeta så hårt. Den här personens närhet ger mig ett lugn och perspektiv som ingen annan kan. Ingen får mig att vilja vara mitt bästa jag som den här personen.
Glädjen över att få ha den här personen i mitt liv kan få mina ögon att tåras. Blotta tanken på något ont som skulle kunna hända vederbörande får det att klumpas i halsen på mig. Jag går sönder.
Nästan dagligen frestar den här personen på mitt tålamod, ibland till den gräns att jag tappar tålamodet. Ingen annan får mig att försonas och lämna en meningsskiljaktighet bakom lika fort och definitivt
Min kärlek till den här personen är beständig. Total. Villkorslös. Ingenting den här personen gjort, gör eller kommer att göra, mot sig själv eller någon annan kan förändra min kärlek till personen. Det bara är så. Jag älskar henne, min dotter Shanice.
Shanice, min prinsessa!
Grattis på två-årsdagen! Det här är Din dag! Idag firar vi Dig! Ingen gör mig så glad och stolt som du! Varje dag med dig är värd att firas!
Varje dag tackar din mamma och jag Gud för Dig! Vår kärlek till Dig har skapat ett band mellan oss som inte kan brytas. Du är vår viktigaste påminnelse om vår kärlek till varandra.
För mig är du precis vad ditt namn betyder, Guds nåd.
Allt gott önskar jag dig idag och alla dagar du har framför dig! /Pappa
torsdag 12 januari 2012
Om Livet: Erfarenhet och Vishet
Erfarenhet och vishet är två ord som klingat inom mig några dagar. Min pastor, Andreas Nielsen, talade lite kring dessa två begrepp i sin predikan i söndags. Det var inte huvudtemat, utan något som det talades om som en del av predikan. Det fick mig att tänka vidare. Här kommer lite av mina tankar...
Erfarenhet, saker man gjort och varit med om, kan göra en människas liv otroligt rikt. Likväl kan det skugga och hämma en människas liv. En människa som har mycket erfarenhet av livet eller något specifikt område har mycket att berätta. Om det som varit. Det kan vara till stor hjälp, eller stjälp, beroende på vad man drar för lärdomar av erfarenheterna. Både de positiva och negativa.
Om människor som har mycket erfarenhet, är det lätt att tro att de är visare än människor med mindre erfarenhet. Men man kan få massor med erfarenhet genom att gång på gång göra misstag eller fatta dåliga beslut och man kan få massor med erfarenhet genom dåliga saker som händer en eller som människor gör mot en. Det betyder inte att man blir visare.
Vishet får man när man drar lärdomar från sina erfarenheter på ett sätt som justerar riktningen mot något bättre än det som varit. Vishet syftar framåt. Vishet ältar inte det som har varit. Vishet låter inte det som varit hålla sig själv eller någon annan tillbaka genom att peka på det som varit. Vishet vill något mer, något bättre och använder erfarenhet till att nå dit.
Vishet och erfarenhet är inte samma sak, därmed blir man inte per automatik visare för att man blir äldre. Men ju äldre man blir desto mer erfarenhet får man som man kan dra vishet från.
Så nästa gång någon som har mer erfarenhet än dig talar till dig utifrån sin erfarenhet, ställ dig frågan: Talar den här personen till mig endast utifrån sin erfarenhet eller talar personen utifrån att den låtit sin erfarenhet göra vederbörande visare, till hjälp för sig själv, dig och andra, mot en bättre framtid?
Om Livet...
Erfarenhet, saker man gjort och varit med om, kan göra en människas liv otroligt rikt. Likväl kan det skugga och hämma en människas liv. En människa som har mycket erfarenhet av livet eller något specifikt område har mycket att berätta. Om det som varit. Det kan vara till stor hjälp, eller stjälp, beroende på vad man drar för lärdomar av erfarenheterna. Både de positiva och negativa.
Om människor som har mycket erfarenhet, är det lätt att tro att de är visare än människor med mindre erfarenhet. Men man kan få massor med erfarenhet genom att gång på gång göra misstag eller fatta dåliga beslut och man kan få massor med erfarenhet genom dåliga saker som händer en eller som människor gör mot en. Det betyder inte att man blir visare.
Vishet får man när man drar lärdomar från sina erfarenheter på ett sätt som justerar riktningen mot något bättre än det som varit. Vishet syftar framåt. Vishet ältar inte det som har varit. Vishet låter inte det som varit hålla sig själv eller någon annan tillbaka genom att peka på det som varit. Vishet vill något mer, något bättre och använder erfarenhet till att nå dit.
Vishet och erfarenhet är inte samma sak, därmed blir man inte per automatik visare för att man blir äldre. Men ju äldre man blir desto mer erfarenhet får man som man kan dra vishet från.
Så nästa gång någon som har mer erfarenhet än dig talar till dig utifrån sin erfarenhet, ställ dig frågan: Talar den här personen till mig endast utifrån sin erfarenhet eller talar personen utifrån att den låtit sin erfarenhet göra vederbörande visare, till hjälp för sig själv, dig och andra, mot en bättre framtid?
Om Livet...
måndag 9 januari 2012
Om Livet: Let me encourage You
"Let me encourage you while I encourage me" sjunger Fred Hammond i en av mina favoritlåtar "All things are working". Den frasen säger något viktigt om vad det är jag har för avsikt med mitt skrivande här på bloggen.
Lika mycket som jag vill ge Dig som läser något med mitt skrivande, lika mycket handlar mitt bloggande om min egen process. När jag skriver ord av uppmuntran, ord av tröst, tro eller ord av pepp så är det lika mycket för att jag behöver det som jag tror att Du som läser kan behöva det.
Så tro inte att jag med mitt skrivande vill leverera färdiga svar, någon sorts manus till livet. Vissa saker har jag lärt mig. Det vill jag inte ringakta eller se ned på. Vissa saker har jag tagit till mig som sanningar. Mycket av det delar jag med mig av här. Men lika mycket som någon annan så står jag mitt i processen Livet, mitt i lärandet Om Livet.
Med det sagt så vill jag passa på att dela med mig av den här starka Fred Hammond låten. För mig handlar den mycket om modet i att tro på något högre än sig själv, tro det bästa om nuet och det som ligger framför. Oavsett hur motsägelsefullt det kan tyckas mot vad omständigheter visar.
Om Livet...
Lika mycket som jag vill ge Dig som läser något med mitt skrivande, lika mycket handlar mitt bloggande om min egen process. När jag skriver ord av uppmuntran, ord av tröst, tro eller ord av pepp så är det lika mycket för att jag behöver det som jag tror att Du som läser kan behöva det.
Så tro inte att jag med mitt skrivande vill leverera färdiga svar, någon sorts manus till livet. Vissa saker har jag lärt mig. Det vill jag inte ringakta eller se ned på. Vissa saker har jag tagit till mig som sanningar. Mycket av det delar jag med mig av här. Men lika mycket som någon annan så står jag mitt i processen Livet, mitt i lärandet Om Livet.
Med det sagt så vill jag passa på att dela med mig av den här starka Fred Hammond låten. För mig handlar den mycket om modet i att tro på något högre än sig själv, tro det bästa om nuet och det som ligger framför. Oavsett hur motsägelsefullt det kan tyckas mot vad omständigheter visar.
"Allt things are working for me
Even things I can't see
Your ways are so beyond me
But You said that You would
Let it be for my good
So I'll rest and just believe"
Om det inte funkar, klicka här
Om Livet...
tisdag 3 januari 2012
Om Livet: Roligast och jobbigast
När jag får frågan om vad som är roligast med mitt jobb, så svarar jag: människorna. Det är jätteroligt att ha en specifik kompetens med vilken man kan hjälpa andra människor. Men det som i långa loppet ger värde till jobbet är just mötet med människor. Däri finner jag själva glädjen och meningen med jobbet.
Om någon frågar mig vad som är jobbigast eller svårast med att jobba som tandläkare, så är svaret: människorna. Visst finns det utmanande moment, ställningstaganden man måste göra, ingrepp som kräver stor koncentration osv. Men ingenting kan dra energi och fullständigt suga musten ur en som människor kan. När kommunikationen inte fungerar, när man känner sig missförstådd, felbehandlad, utnyttjad osv.
I ett vidare perspektiv inser jag att det är samma sak i livet i övrigt: det är relationen till andra människor som ger mervärde till livet. Den glädje och känsla av mening som relationen till en annan människa kan ge är oersättlig. Ingenting kan heller vara så dränerande och uttömmande som relationen till en annan människa.
Sedan flera år tillbaka har jag tänkt att det egentligen är någonstans här som en stor del av meningen med livet finns: i relationer. I relationen till andra människor, framförallt ens närmsta familj och vänner. Att vårda och förvalta de relationerna. Men också i relationen till sig själv. Lära sig att älska sig själv, tro på den man är och det man har. Som troende så är min övertygelse att livet också, eller snarare främst, handlar om relationen till Den som är livets ursprung och upprätthållare, för där finns ursprunget till ALLT gott i livet.
Lite små och stora funderingar om jobb och livets mening...
Om Livet...
Om någon frågar mig vad som är jobbigast eller svårast med att jobba som tandläkare, så är svaret: människorna. Visst finns det utmanande moment, ställningstaganden man måste göra, ingrepp som kräver stor koncentration osv. Men ingenting kan dra energi och fullständigt suga musten ur en som människor kan. När kommunikationen inte fungerar, när man känner sig missförstådd, felbehandlad, utnyttjad osv.
I ett vidare perspektiv inser jag att det är samma sak i livet i övrigt: det är relationen till andra människor som ger mervärde till livet. Den glädje och känsla av mening som relationen till en annan människa kan ge är oersättlig. Ingenting kan heller vara så dränerande och uttömmande som relationen till en annan människa.
Sedan flera år tillbaka har jag tänkt att det egentligen är någonstans här som en stor del av meningen med livet finns: i relationer. I relationen till andra människor, framförallt ens närmsta familj och vänner. Att vårda och förvalta de relationerna. Men också i relationen till sig själv. Lära sig att älska sig själv, tro på den man är och det man har. Som troende så är min övertygelse att livet också, eller snarare främst, handlar om relationen till Den som är livets ursprung och upprätthållare, för där finns ursprunget till ALLT gott i livet.
Lite små och stora funderingar om jobb och livets mening...
Om Livet...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)