Om Livet: Sinnet

Hur vi uppfattar vår omvärld har väldigt lite att göra med vår omvärld och väldigt mycket att göra med vad vi säger till oss själva om vår omvärld. 

Hur vi uppfattar saker som händer har väldigt lite att göra med vad det är som händer och väldigt mycket att göra med vad vi säger till oss själva om det som händer. 

Hur vi uppfattar vad människor säger till oss och om oss har väldigt lite att göra med vad de säger till oss och om oss och väldigt mycket att göra med vad vi säger till oss själva om vad de säger till oss och om oss.

Det vi säger till oss själva, vår inre röst, är det som i Romarbrevet i Nya Testamentet i Bibeln kallas för sinnet: 

 "...låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, 

det som är gott och fullkomligt och som behagar Honom" 

(Rom 12:2).

Hur låter min inre röst? Hur talar den till mig? Talar den till mig på sätt som hjälper mig att hantera min omvärld, det jag ser och hör på ett sätt som hjälper mig komma framåt i livet? Eller inte?

När jag tänker på det inser jag att det finns arbete att göra gällandes sinnets förnyelse för min del. Min inre röst talar inte alltid till mig på sätt som är fördelaktiga för mig. Inte sällan hittar min inre röst saker att missförstå, att ta som kritik, att ta som angrepp. Det jag behöver göra är det som står i Filipperbrevet 4:8:

"...allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant..." 

För att kunna tänka på det som är sant, värdigt, rätt, rent, värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm behöver jag också fylla mitt inre med sådant. Då maximerar jag möjligheten för min inre röst att tala till min fördel och eliminerar successivt utrymmet för min inre röst att hitta saker att missförstå, ta som kritik och som angrepp. 

Jag tror det är en process att förvandla sitt sinne, förändra sin inre röst, som man måste göra ett val dagligen att tillåta eller inte. Idag väljer jag att tillåta den processen. Vad väljer du?

  

Om Livet: Nyanser

En människas liv är aldrig bara det ena eller det andra, enbart svart eller enbart vitt. Det innehåller en mängd färger, i olika nyanser och med olika skiftningar. Vissa delar av en människas liv är ljusare, andra är mörkare.

Att en av vår tids största artister, Whitney Houston, har lämnat oss är det knappast någon som kan ha undgått. Människor som känner mig och även ni som följt bloggen ett tag vet att hon är en artist som gjort stort intryck på mig och betytt mycket för mig (se Till låns, Kraftkällor och Gotta love the 80's). Så det är en stor sorg att hon inte finns ibland oss längre. Hoppet som uttrycktes på hennes begravning av många av hennes vänner och släktingar som var framme och hedrade henne i ord och toner, om att hon nu är hemma hos sin Himmelske Fader i himlen, det hoppet delar jag. Det är en stor tröst

En sak som Whitney's bortgång fått mig att reflektera kring är just de olika skiftningarna hos en människa. Den bild som lyfts fram av offentliga personer i media, i synnerhet kvällspressen och skvallerpressen, är ofta befriad från just de här nyanserna hos människorna det skrivs om. Således är det lätt för allmänheten att få en snedvriden bild av offentliga personer. Det var något Whitney fick erfara under sin karriär.

Uppenbart är att det i hennes liv fanns både bra och dåliga sidor. Hon fick erfara stor framgång på flera områden i livet, likväl som hon emellanåt mötte enorm motgång. Genom sitt liv fattade hon både bra och dåliga beslut. Precis som vi alla gör. Det tragiska är att framförallt i slutet av hennes liv så var det så mycket av det trasiga och negativa som lyftes fram i media.

Hur man uppfattar en människa handlar så många gånger om vilka sidor och vilka aspekter av den människan man fokuserar på.

Just det var så fint på Whitney's begravning. Där fick de som faktiskt kände människan bakom artisten komma till tals. På enkla, personliga och innerligt kärleksfulla sätt kom person efter person och lyfte fram och hedrade fantastiskt fina sidor hos den Whitney de känt: vänner som berättade om hur hon funnits där för dem genom livets med- och motgångar, yngre kollegor som vittnade om ett enormt stöd och mentorskap från Whitney i den tuffa bransch hon arbetade i för att nämna ett par exempel.

Det jag vill lära mig av det här är att när jag ser på mig själv och när jag ser på andra människor vill jag sträva efter att få ett större perspektiv, så att jag kan se nyanserna och skiftningarna. När jag ser dem så vill jag lyfta fram och förstärka det ljusa, det positiva.

De som kom till tals vid Whitney's begravning blundade inte för att det fanns både toppar och dalar i hennes liv. Något som flera av de som talade återkom till var den tro hon bar med sig genom hela livet och som hon fann styrka i. Whitney's svägerska berättade om ett samtal de haft bara dagarna före hennes bortgång där Whitney berättat om utmaningar och svårigheter hon stod inför. Men så hade hon avslutat med att säga: "But because He lives, I can face tomorrow". 

Det finns enormt många starka Whitney sånger jag skulle kunna dela  med mig av. Men jag vill dela med mig av en sång där Whitney ger uttryck för sin tro tillsammans med sin mor Cissy och sin bror Gary.

Om Livet...

Om Livet: The Living Proof

Jag har aldrig varit någon bra debattör. Diskussioner om vem som har rätt och vem som har fel i olika frågor har aldrig fått mig att gå igång. Jag är inte ens särskilt bra på att ha åsikter och tycka saker, jag är ganska diplomatisk till min person och kan se många saker från flera olika sidor. Framförallt har jag inget behov att trycka på det jag står för och mina värderingar på andra. Människor som gör det har heller aldrig dragit min uppmärksamhet till sig.

Något som gör desto större intryck på mig är att se hur människor lever sitt liv och se vad frukten blir av deras liv. Exempelvis skrev jag om min mormor i Håller att hålla fast vid och konstaterar där att hon funnit något som hon fortfarande vid nittio års ålder tycker det är värt att hålla fast vid. En tydlig frukt som jag ser i hennes liv är hennes tacksamhet, vilket jag skrev om i Styrkan att välja tacksamhet.

Även om debatterande och argumentation inte är en stor del av mitt liv så ser jag mig som en värderingsstark person. Jag har en bild av hur jag vill leva mitt liv och hur jag inte vill leva mitt liv. Anna och jag formar tillsammans det liv och den tillvaro som stämmer överens med våra värderingar och det som vi tror är det bästa för oss och Shanice.

I den processen drar vi lärdom från egna erfarenheter vi gör och vi lär oss av andra människor. Om det sätt vi väljer att leva vårt liv på håller eller inte, det har jag ingen större längtan att argumentera om, även om det kan finnas tider och stunder när det fyller sin funktion. Men tiden får och kommer utvisa vilken grund och vilka byggstenar som håller att bygga sitt liv på.

Vi kommer vara levande bevis på hållbarheten av våra val och ställningstaganden i livet. 

Det är vi alla.

Vem eller vilka ser du upp till som exempel på val och ställningstaganden med god hållbarhet? Vad sätter du för exempel genom dina val och ställningstaganden? Vad vill du sätta för exempel?



En låt har följt mig en tid som tar upp just det här, att det liv man lever talar mycket för sig: The Living Proof med Mary J Blige. Den vill jag dela med mig av till Dig! 

Om Livet...

Om Livet: Pärlor

Sista dagarna har jag i mina tankar återkommit till orden: "kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er". Det är Jesus som säger orden i Matteusevangeliet i Nya Testamentet kapitel sex, vers sju.

Idag är vi väldigt offentliga av oss: vi har enorma nätverk på Facebook, Twitter och genom våra bloggar. Det är lättare för oss än någonsin att dela med oss av vad vi tänker på, vad som händer omkring oss, våra åsikter och känslor. På många sätt är det spännande. Det finns stort potential, många möjligheter i det. Vi har en möjlighet att interagera, kommunicera, påverka och ta del av varandras liv på ett sätt som vi aldrig tidigare haft.

Parallellt med detta tror jag det blir mer och mer viktigt för oss att vara vaksamma över vad vi delar med oss av. För våra själars hälsas skull. Ju mer vi öppnar upp oss, desto mer sårbara blir vi och kan ta skada om det utnyttjas och hanteras på fel sätt..

Jag menar inte att vi ska vara inåtvända, frånvända andra människor. Som jag har skrivit tidigare (Roligast och jobbigast) så är relationen till andra människor något av det som verkligen ger mening och värde till livet. Men vi behöver vara selektiva angående vad vi delar med oss av och till vem.

Poängen är heller inte att vi ska se andra människor som "svin". Jag tror inte alls det var vad Jesus menade när han sa de här orden. Men vem som helst kan inte hantera dina "pärlor", dvs dina innersta drömmar, förhoppningar, tankar och känslor.

Sök efter att finna människor att dela dessa saker med, men låt dem vara ett fåtal och se till att det är människor som har ditt bästa, din lycka och välgång för ögonen. Då kan dina och deras pärlor putsas, poleras och förfinas så att de får skina lika starkt som de är tänkta att göra!

Om Livet...

Om Livet: Det spelar roll

Igår berättade en vän till mig om en person som hon fått höra nyheter om. Hon hade fått höra om en flicka som hon varit fritidspedagog åt. Det var när den här flickan var 5-6 år gammal. Redan vid den unga åldern hade de flesta omkring henne dömt ut henne. Ingenting fungerade: varken i klassrummet, på fritids, bland kompisar eller hemma. Så var läget och ingenting visade på att det var på väg att ändras.

Den lätta vägen hade varit för min vän att stämma in i den bedömningen och lämna det därvid. Men min vän fattade ett beslut: att se potentialet i den här flickan och agera och tala till henne utifrån det potentialet. Det visade sig vara ett beslut som fick en väg kantad av många utmaningar. Andra människors förväntningar på en, ord om och till en har tenderar att suga sig fast som iglar. 

En vändpunkt kom när min vän föreslog att den här flickan skulle få vara med i fritidsrådet. Det vill säga, hon skulle få ett förtroende, ett uppdrag att förvalta. Något hon kunde förädla och förmera, eller sjabbla bort och förstöra. Min vän beskrev hur stort det här var för den lilla flickan. Någon trodde på henne, trodde att hon kunde bidra med något, göra en positiv skillnad. Hon tog det på största allvar...

Nyheten som min vän hade fått höra var att den här flickan nu, fem år senare, är elevrådsordförande på sin skola!

Återigen blir jag påmind om en sak: Det spelar roll! Det spelar roll hur jag ser på andra människor, vilken inställning jag väljer att ha gentemot dem. Det spelar roll om jag sätter etiketter på människor och placerar dem i fack. Det spelar roll vad jag säger till och om människor. Jag kan vara med och binda eller frisätta en människas potential. Det är en möjlighet och ett förtroende jag har att förvalta. Och du med. Låt oss göra det väl!

Om Livet...

Om Livet: Follow / Unfollow

Twitter har för mig blivit en plats jag kan gå till för att få mat för själen och anden. När jag scrollar ned och ser att twittrare som @ChristineCaine, @BishopJakes, @JoyceMeyer, @RickWarren, @bobbiehouston, @BrianCHouston, @AndreasNielsen, har uppdaterat, så vet jag att min ande och själ är "in for a treat".

Jag har vidrört det tidigare i "Det sägs...", att Twitter har konkretiserat för mig det som sägs att "munnen talar vad hjärtat är fullt av". En del människor har valt att göra sitt inre till en vacker plats, ur vilken de kan ösa rikedomar av uppmuntran, hopp, tro, glädje, tröst och så vidare till andra människor. Jag är glad att jag valt att trycka "Follow" på ett antal sådana människor.

På samma sätt har Twitter gjort det tydligt för mig att i informationsflödet vi lever i så är det av största vikt att sålla.Vilka ord, vems ord får tala till mig? För ord skapar. Under tiden jag haft Twitter har jag flera gånger tryckt på "Unfollow" knappen på twittrare som jag först trott varit värda att följa, men som jag insett twittrar på ett sätt som inte skapar något gott inom mig. De gångerna har det varit ett sätt för mig att värna om mitt inre.

Det jag försöker säga är inte att varje tweet man skriver måste vara ett hundra gånger genomtänkt visdomsord. Men Twitter har tydliggjort de här sakerna för mig, och jag tror att de är applicerbara även på livet i stort.

Jag har några personer i mitt liv där jag valt att trycka "Follow". Det är människor som lever sina liv på sätt som jag tycker är föredömligt och eftersträvansvärt. De människorna har rätt att tala in i mitt liv. Även när det kostar på bekvämligheten och när de kanske säger saker som jag inte vill men behöver höra. Det har även funnits tidpunkter i livet när det varit läge att trycka "Unfollow". Inte nödvändigtvis till någon person som sådan, men till sättet vederbörande pratar eller lever sitt liv, när det vederbörande gör och säger inte skapar sådant som är av godo och till uppbyggelse. Då vill jag se till att inte låta det ha inflytande över mig.

Hur är det på ditt Twitter-konto och i ditt liv? Är det dags att trycka på någons "Follow"-knapp? Finns det någon där du behöver tryck på "Unfollow"-knappen?

Om Livet...

Om Livet: Goodness and Mercy

Nyligen hörde jag en undervisning av pastor Brian Houston som talade starkt till mig och som gav mig en helt ny förväntan inför det nya året som vi påbörjat och även inför en mer långsiktig framtid. Det är särskilt två citat som jag bär med mig från den undervisningen och de vill jag dela med mig av.

"You crown the year with Your goodness"

Tänk att få vandra i den förväntan och förtröstan, att någon som är större än jag själv kröner det här året, 2012, med sin godhet. Jag tror inte de här orden är ämnade att ge en naiv tro på att allt kommer flyta på och gå som på räls hela året. Men de hjälper mig att släppa orosmoln för det som ligger framför och i glädje och tillförsikt se fram emot att det nya året kommer till mig, dag för dag.

"Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life"

Vilken visshet att möta livet med. Citatet säger inte: "inget dåligt kommer någonsin hända mig". Men det säger att genom hela livet, det säger till och med att alla livets dagar, kommer "goodness" och "mercy" följa mig. Det är värt att stanna upp och tänka på. 

Jag kommer fortsätta att med jämna mellanrum vända mig om och titta efter dem: "goodness" och "mercy" och förvänta mig att de fortsätter följa mig. Det upplever jag att de gjort hittills. Och när det här året är till ända tror jag att jag kommer kunna se tillbaka och konstatera att det här året blev krönt med godhet. Jag hoppas innerligt och tror att din erfarenhet ska få vara densamma!

Om Livet...

Citaten är hämtade från Psalms 65:11 och Psalms 23:6 NKJV

Om Livet: Won't let you go

När jag jobbar har jag ofta radion på. Det är sällan jag riktar någon större uppmärksamhet till det jag hör. Mest för att jag är upptagen med annat.

Men emellanåt hör jag något som skiljer sig från mängden och fångar min uppmärksamhet. Den här låten tillhör den katogorin. Den bara rör något där i själen. Skapar en fin atmosfär. Och den säger något. Den är så trösterik.

För mig säger låten säger något om vad jag känner inför dem som står mig närmast, Anna och Shanice. Den säger också något om den enorma trygghet jag funnit i relationen till Gud.

Hoppas den kan tala till dig på något fint sätt och förgylla din dag idag!