Om Livet: Utrensning

Såhär drygt fem år in i att dela livet som äkta make till min älskade Anna har jag sett tillbaka lite grann på resan vi gjort tillsammans, Anna och jag. Då inser jag att en viktig process under den här tiden har varit att skapa en gemensam grund att stå på. Jag tror att om man har bestämt sig för att leva tillsammans med någon, så är det lika viktigt att ta hand relationen, det gemensamma, som det är att ta hand om sig själv.

Oundvikligt har varje människa med sig ett paket av värderingar, föreställningar, förväntningar på livet, vilket man fått med sig genom erfarenheter och lärdomar från liv man hittills levt.

I processen att skapa en gemensam grund så konfronteras man med det man själv har med sig i det paketet. Sådant man tagit för givet, för att det alltid varit så i det sammanhang man själv kommer ifrån eller för att man förvärvat vissa erfarenheter och lärdomar under resans gång. Det handlar inte primärt om saker som är rätt eller fel, bra eller dåliga. Men "every tub has to stand on it´s own bottom", har jag hört sägas, dvs varje enhet måste hitta den grund som får just den att stå stadigt, växa och blomstra.

Varken Anna eller jag skulle kunna köra på i gamla hjulspår som vi oreflekterat kört på i, i de sammanhang vi kommer ifrån, och förvänta oss ett bra liv tillsammans. Utan titt som tätt konfronteras vi med våra egna föreställningar om hur saker ska vara bara för att vi tycker att livet lärt oss det eller för att vi kommer från sammanhang där det varit på ett visst sätt.

Där har en viktig process av utrensning satt igång. En utrensning där vi behåller det som passar för den unika familj som vi tillsammans med Shanice utgör, och där vi lämnar sådant som inte hör hemma i vår familj.
Det är en intressant, spännande, självrannsakande och emellanåt obekväm process. Men den är så viktig. Rentav nödvändig. Nödvändig för sundheten i vår familj.

Inför det nya året vi går till mötes, har du någon utrensning du behöver göra, själv eller med den/de du delar ditt liv med? Inte för att att ringakta eller omintetgöra det som varit, det du lärt dig eller det du kommer ifrån. Men för att skapa bästa möjliga förutsättningar för det som ligger framför.

Jag önskar Dig ett Gott Nytt År!

Om Livet...

Om Livet: Det som varit

Har du någon gång fått en jättebra idé precis innan du ska somna? Så många gånger har jag fått till mig tankar som känts solklara, klockrena, så ligger jag och funderar över dem en stund, tänker på om jag ska skriva ned tankarna för att säkert minnas dem, känner att jag är för trött och tänker att det där kommer jag säkert ihåg fortfarande imorgon. Men när dagen väl drar igång känns de där bra tankarna och idéerna fjärran avlägsna.

Igår, strax innan jag somnade, fick jag till mig en sådan tanke, som jag låg och funderade på. Jag minns inte varifrån eller ur vilket sammanhang den kom. När jag vaknade imorse trodde jag den skulle vara borta, men efter en stunds funderande kom den tillbaka. Det var någ i stil med det här:

Den energi det tar att hålla fast vid det förgångna, använd istället den till att göra det bästa av nuet vilket då oundvikligen blir en investering i framtiden.

Jag tror det ligger någonting i det. Vårt förflutna är det som lett oss till den plats där vi är nu. Därför ska vi inte sopa det under mattan eller på något sätt ringakta det. Det finns lägen när vi behöver konfrontera vårt förflutna för att kunna komma framåt i livet. Men det är så lätt att klamra sig fast vid det som varit, både de bra och dåliga sakerna och utifrån det begränsa sin bild av och förväntan på framtiden. Det kräver energi att hålla fast vid det förflutna. Energi som jag tror kan nyttjas bättre.

För många av oss är julen en tid när man minns det som varit. Man tänker tillbaka på jular som passerat. För somliga är det en uppsjö av ljusa glada minnen, medan det för alltför många människor är mörka minnen, kanske rentav saker man önskar att man kunde glömma.

Det är viktigt att se det förlutna i sitt rätta ljus. Där, om vi väljer att använda vårt förflutna på rätt sätt, kan vi i det finna lärdomar som kan bli en språngbräda inför en framtid som vi själva har stor möjlighet att påverka och forma.

Såhär när vi går mot att än en gång vända blad för ett nytt kalenderår kan det vara värt att fundera över året som ligger bakom, se vilka lärdomar som kan dras och låta det nya året vara nytt. Möjligtvis färgat och präglat av året som ligger bakom, men inte skuggat av det.

Jag önskar Dig ett gott slut på 2011!

Om Livet...

Om Livet: One Child

Idag vill jag önska dig en riktigt God Jul. Jag gör det med en låt som jag hörde för första gången strax före jul förra året. Den berörde mig starkt. Sången handlar om barnet som föddes som är anledningen till att vi idag firar jul.

I de högst jordnära och enkla, men också märkliga och övernaturliga omständigheter som det här barnet föddes in i, vem hade kunnat ana vad det barnet skulle komma att betyda såhär tvåtusen år senare? För världshistorien. För hela mänskligheten. För mig personligen. Och för dig. Om du vill.

Som sagt, en riktigt God Jul önskar jag dig!

Om Livet...

Om Livet: Den man är och det man gör

Vår älskade lilla Shanice har kommit upp i en ålder när vi har börjat behöva sätta gränser. Man behöver säga nej en hel del, som när hon slänger sin mat från bordet, eller gungar på stolen eller när hon sätter sig på den öppna diskmaskinsluckan för att nämna några exempel.
Det triggar henne till att testa gränserna. Testa när mamma eller pappa säger till första gången och testa hur lång tid det tar tills man tappar tålamodet. Det är en intressant, lärorik och emellanåt påfrestande process, som jag antar bara är början på en lång och spännande resa. Man slipas mycket i sin roll som förälder.

En sak har jag bestämt mig för när det gäller barnuppfostran: Att aldrig identifiera Shanice med sina handlingar. Jag skiljer personen Shanice, den hon är från de handlingar hon gör.

Handlingarna Shanice gör är ofta bra, hon gör dagligen massor med bra saker, som jag berömmer henne för och som får mig att fascineras över hur fort hon lär sig saker, växer och utvecklas. Dagligen gör hon också saker som testar mitt tålamod och som emellanåt kan göra mig frustrerad och även arg.

Men personen Shanice är alltid min älskade dotter. Min prinsessa. Hon är en unik individ plockad ur evigheten satt in i den här tiden, helt underbar, fantastisk, söt som socker, vacker som en dag, inifrån och ut. Hon är en av mina största glädjekällor i livet. Bara tanken på att någonting ont skulle hända henne får det att klumpa sig i halsen. Det är sanningen om vem hon är för mig och det försöker jag att överösa henne med så mycket jag kan.

Jag tror att ord har makt, att det vi får höra, särskilt från de som står oss nära, påverkar oss djupt. Därför är jag vaksam på min tunga när Shanice frestar på mitt tålamod. Istället för formuleringar som "vad dum du är" jobbar jag på att alltid skilja Shanice som person från handlingen hon gör, och istället säga exempelvis "det där var dumt gjort".

Genom att ständigt påminna Shanice om vem hon är och, särskilt när hon gör sådant som inte är bra, skilja hennes handlingar från henne som person, hoppas jag kunna locka fram allt det goda och fina som finns inom henne. Och på så vis också locka fram hennes bästa möjliga beteende och handlande.

Det här har jag funderat kring sista tiden i min relation till Shanice. Men jag tror att det är applicerbart på alla människor. Genom det förhållningssättet att skilja det en människa är från det han eller hon gör tror jag man lättare kan förhålla sig exempelvis till människor som på olika sätt gjort en illa. Det handlar inte om att släta över dåligt handlande eller se mellan fingrarna när folk gör dåliga saker. Saker som människor gör kan orsaka mycket skada för andra människor och det kan ibland krävas att man får ta tunga konsekvenser om man har orsakat mycket skada. Men det en människa gör förändrar inte det en människa är: en unik individ med ett oändligt värde.

Det är lite tankar från mig såhär kvällen före julafton.

Om Livet...

Om Livet: This is Christmas

Jag vill varmt och innerligt rekommendera dig att komma på julföreställning på Intiman i Stockholm imorgon. Det är min kyrka, Hillsong Church Stockholm som sätter upp den.

Förutom att det kommer vara storslagen, förstklassig underhållning med garanterad julstämning, så är det ett föreställning som visar och berättar vad julen verkligen handlar om. Därav namnet på föreställningen.

Det är tre föreställningar, kl 12:30, 15:00 och 18:00. Biljetterna kostar 100kr för vuxna och 50kr för barn under tolv år.

I samband med föreställningen kommer vi även ha en insamling dit man kan ta med sig vinterkläder som man inte använder längre (självklart hela och rena) de kommer delas ut till hemlösa och behövande genom vårt samarbete med Frälsningsarmén.

Kolla gärna in trailern för föreställningen på länken här nedan och kolla även in www.thisischristmas.nu för mer info.

http://vimeo.com/32320195

Om Livet...

Om Livet: Ett hoppfullt farväl

Jag var nyligen på en begravning. Personen som vi tog farväl av var en man som jag på många sätt ser upp till i det sätt han levde sitt liv, hans prioriteringar och hans sätt att bemöta människor. Efter en lång tid av sjukdom med tärande behandlingar så hade han till slut dragit sitt sista andetag.

Redan när sjukdomen uppdagades så var oddsen att bli frisk dåliga. Eftersom den här mannen såg änden av det här livet närma sig så tydligt, så hade han själv förberett mycket inför sin begravningsgudstjänst, angående vilka inslag som skulle vara med. Det var så fint att uppleva på det sättet att vårt farväl till honom också blev hans farväl till oss. I sitt farväl till oss så tog han tillfället att skicka med oss alla det som var viktigt för honom i livet.

Det som berörde mig starkast var en dans som framfördes till sången här nedan. Den här mannen hann gå igenom många med- och motgångar under sina drygt sextio år. Han hade funnit något som förde honom igenom alla livets skiftningar, och till och med hans sista tids svåra sjukdom med allt vad den innebar. Och det tog han sitt sista tillfälle att dela med sig av till oss.

Om Livet...

Om Livet: Förlåtelse / Förtroende

Ett lärdom som jag fick till mig för ett par år sedan har hjälpt mig mycket i flera situationer. Den lärdomen har även hjälpt mig att hjälpa andra vid ett flertal tillfällen. Jag har inte kommit på lärdomen själv, men jag vet heller inte vart jag fått det från. Kanske är det helt enkelt bara en av livets sanningar.

"Förlåtelse är ögonblicklig, men förtroende måste byggas upp bit för bit."

Att skilja på förlåtelse och förtroende har hjälpt mig att inte bli bitter, att inte fastna i självömkan och att inte hålla människors handlingar emot dem de gånger jag upplevt att någon handlat fel mot mig. Att förlåta är ett val. Det kan man fatta i ett ögonblick. Enligt wikipedia innebär förlåtelse att avstå från att tillräkna sig något eller någon. Oförlåtelse är värst för den som bär på den. Det är inte ens alltid säkert att den som man bär på oförlåtelse mot vet om att den sårat en.

Förtroende däremot är något annat än förlåtelse. Att ha tappat ett fått reducerat förtroende för någon är inte samma sak som att inte förlåta den personen. Så även om man ögonblickligt kan bestämma sig för att förlåta en annan människa, dvs välja att inte hålla sig själv eller den personen bunden till vad personen i fråga gjort, så kan det ta tid att återfå förtroende för vederbörande.

Fundera över det här en stund... Förlåtelse... Förtroende...

Jag säger inte det här för att omintetgöra ifall du blivit djupt sårad, och jag säger det heller inte för att man ska klistra på sig "förlåtelse" som en mask över sina känslor, utan jag säger det för att jag själv har funnit en stor frihet i det här förhållningssättet och jag hoppas att du kan göra det också.

Om Livet...

Om Livet: Kärlekens fem språk

För ett tag sedan satt jag och pratade med en vän. Hon berättade om utmaningar och besvikelser som hon upplevde i relationen till sin man. Det var uppenbart att de älskar varandra, men lika uppenbart var det att de uttryckte sin kärlek till varandra på sätt som den andra hade svårt att ta till sig. Vartefter hon berättade insåg jag att grundproblematiken till stor del handlade om något som Anna och jag läste en bok om i samband med att vi gifte oss. 

Boken heter "Kärlekens fem språk" och den handlar om att vi uttrycker och tar emot kärlek på olika sätt. Författaren menar att det i grund och botten finns fem olika sätt att uttrycka och ta emot kärlek på:

• Komplimanger
• Tid för varandra
• Ta emot gåvor
• Göra varandra tjänster
• Fysisk beröring

Självklart kan inte kärlek i all dess vidd och bredd spaltas upp i fem enkla punkter, och boken ger på intet sätt en komplett lösning för den perfekta relationen. Däremot har Anna och jag funnit att det finns viktiga nycklar i de här punkterna som hjälpt oss förstå varandra bättre och utifrån det har vi lärt oss att bättre uttrycka kärlek och uppskattning mot varandra på sätt som en andra kan ta till sig.

Jag berättade för min vän om boken och kom även på att jag kan tipsa om den här på bloggen, om det skulle vara så att du som läser går igenom något liknande det som min vän beskrev, eller om du vill förebygga att göra det. Allt gott önskar jag dig!

Om Livet...