torsdag 26 januari 2012

Om Livet: Josef

Sista dagarna har jag läst om Josef i Bibeln. Det står om hans liv i 1 Moseboken 37-45. Jag blir alltid så fascinerad när jag läser- eller hör om Josef.

Genom sitt liv mötte han enorma berg- och dalbanor. Vid flera tillfällen gjorde hans liv totala u-svängar från det ena ögonblicket till det andra med proportioner som de flesta av oss aldrig kommer i närheten av. Exempelvis gick han i ett ögonblick från att vara sin fars bortskämda ögonsten till att bli såld som slav, likaså gick han i ett ögonblick från att vara en bortglömd fånge till att bli den mäktigaste mannen i Egypten näst efter Farao.

Tre saker sticker ut för mig när jag läser om Josef, som är nycklar, eller framgångsfaktorer om man så vill, i hans liv:

Genom allt låter han Gud vara Gud i sitt liv. Josef tror på- och räknar med att Gud är med honom och för honom. Både i djupa dalar och på höga toppar i livet, där det är så lätt att frånta Gud första platsen i ens liv, så valde Josef att alltid sätta Gud först. Det betyder inte att Josef var perfekt och aldrig gjorde misstag, men han släppte aldrig taget om det som han visste var rätt.

Josef alltid gör det bästa och mesta möjliga av det han har i sin hand, dvs de omständigheter han befinner sig i, de relationer han har, de friheter och begränsningar han har. På det sättet rör han sig alltid framåt, mot något bättre. Han förringade inte det han hade och han förstorade det inte heller, utan han förvaltade det.

Han valde förlåtelsens väg. Josef hade alla möjligheter och kanske även rättigheter att gå ned sig i självömkan och låta oförlåtelse gro till bitterhet över de motgångar, oförrätter och oförtjänt lidande som han fick gå igenom. Men han valde att förlåta. Jag tror att det finns en enorm tillgång i förlåtelse. Det vittnar Josefs liv om. (Läs gärna inlägget om förlåtelse och förtroende.)

Genom sitt liv fick Josef se de drömmar han hade som ung, gå i uppfyllelse. Och långt mycket mer därtill. Jag väljer att ta till mig av de nycklar jag ser i Josefs liv och se vart de kan föra mig. Hur gör du?

Om Livet...

torsdag 19 januari 2012

Om Livet: Förändringen

Idag är det två år sedan mitt liv vändes upp och ned och tog en vändning som jag aldrig hade kunnat ana eller drömma om. Kvart över fyra, en tisdagmorgon gjorde en person entré i mitt liv som har kommit att förändra allt.

Som jag älskar den här personen har jag aldrig älskat någon förut. En blick, ett ord, ett skratt, en tår, en kram, en puss får mig att känna som ingen annan kan få mig att känna. Jag är handfallen. Försvarslös.

Ingen annan får mig att arbeta så hårt. Den här personens närhet ger mig ett lugn och perspektiv som ingen annan kan. Ingen får mig att vilja vara mitt bästa jag som den här personen.

Glädjen över att få ha den här personen i mitt liv kan få mina ögon att tåras. Blotta tanken på något ont som skulle kunna hända vederbörande får det att klumpas i halsen på mig. Jag går sönder.

Nästan dagligen frestar den här personen på mitt tålamod, ibland till den gräns att jag tappar tålamodet. Ingen annan får mig att försonas och lämna en meningsskiljaktighet bakom lika fort och definitivt

Min kärlek till den här personen är beständig. Total. Villkorslös. Ingenting den här personen gjort, gör eller kommer att göra, mot sig själv eller någon annan kan förändra min kärlek till personen. Det bara är så. Jag älskar henne, min dotter Shanice.


Shanice, min prinsessa! 
Grattis på två-årsdagen! Det här är Din dag! Idag firar vi Dig! Ingen gör mig så glad och stolt som du! Varje dag med dig är värd att firas! 
Varje dag tackar din mamma och jag Gud för Dig! Vår kärlek till Dig har skapat ett band mellan oss som inte kan brytas. Du är vår viktigaste påminnelse om vår kärlek till varandra. 
För mig är du precis vad ditt namn betyder, Guds nåd. 
Allt gott önskar jag dig idag och alla dagar du har framför dig! /Pappa

torsdag 12 januari 2012

Om Livet: Erfarenhet och Vishet

Erfarenhet och vishet är två ord som klingat inom mig några dagar. Min pastor, Andreas Nielsen, talade lite kring dessa två begrepp i sin predikan i söndags. Det var inte huvudtemat, utan något som det talades om som en del av predikan. Det fick mig att tänka vidare. Här kommer lite av mina tankar...

Erfarenhet, saker man gjort och varit med om, kan göra en människas liv otroligt rikt. Likväl kan det skugga och hämma en människas liv. En människa som har mycket erfarenhet av livet eller något specifikt område har mycket att berätta. Om det som varit. Det kan vara till stor hjälp, eller stjälp, beroende på vad man drar för lärdomar av erfarenheterna. Både de positiva och negativa.

Om människor som har mycket erfarenhet, är det lätt att tro att de är visare än människor med mindre erfarenhet. Men man kan få massor med erfarenhet genom att gång på gång göra misstag eller fatta dåliga beslut och man kan få massor med erfarenhet genom dåliga saker som händer en eller som människor gör mot en. Det betyder inte att man blir visare.

Vishet får man när man drar lärdomar från sina erfarenheter på ett sätt som justerar riktningen mot något bättre än det som varit. Vishet syftar framåt. Vishet ältar inte det som har varit. Vishet låter inte det som varit hålla sig själv eller någon annan tillbaka genom att peka på det som varit. Vishet vill något mer, något bättre och använder erfarenhet till att nå dit.

Vishet och erfarenhet är inte samma sak, därmed blir man inte per automatik visare för att man blir äldre. Men ju äldre man blir desto mer erfarenhet får man som man kan dra vishet från.

Så nästa gång någon som har mer erfarenhet än dig talar till dig utifrån sin erfarenhet, ställ dig frågan: Talar den här personen till mig endast utifrån sin erfarenhet eller talar personen utifrån att den låtit sin erfarenhet göra vederbörande visare, till hjälp för sig själv, dig och andra, mot en bättre framtid?



Om Livet...

måndag 9 januari 2012

Om Livet: Let me encourage You

"Let me encourage you while I encourage me" sjunger Fred Hammond i en av mina favoritlåtar "All things are working". Den frasen säger något viktigt om vad det är jag har för avsikt med mitt skrivande här på bloggen.

Lika mycket som jag vill ge Dig som läser något med mitt skrivande, lika mycket handlar mitt bloggande om min egen process. När jag skriver ord av uppmuntran, ord av tröst, tro eller ord av pepp så är det lika mycket för att jag behöver det som jag tror att Du som läser kan behöva det.

Så tro inte att jag med mitt skrivande vill leverera färdiga svar, någon sorts manus till livet. Vissa saker har jag lärt mig. Det vill jag inte ringakta eller se ned på. Vissa saker har jag tagit till mig som sanningar. Mycket av det delar jag med mig av här. Men lika mycket som någon annan så står jag mitt i processen Livet, mitt i lärandet Om Livet.

Med det sagt så vill jag passa på att dela med mig av den här starka Fred Hammond låten. För mig handlar den mycket om modet i att tro på något högre än sig själv, tro det bästa om nuet och det som ligger framför. Oavsett hur motsägelsefullt det kan tyckas mot vad omständigheter visar.

"Allt things are working for me
Even things I can't see
Your ways are so beyond me
But You said that You would
Let it be for my good
So I'll rest and just believe"


 Om det inte funkar, klicka här


Om Livet...

tisdag 3 januari 2012

Om Livet: Roligast och jobbigast

När jag får frågan om vad som är roligast med mitt jobb, så svarar jag: människorna. Det är jätteroligt att ha en specifik kompetens med vilken man kan hjälpa andra människor. Men det som i långa loppet ger värde till jobbet är just mötet med människor. Däri finner jag själva glädjen och meningen med jobbet.

Om någon frågar mig vad som är jobbigast eller svårast med att jobba som tandläkare, så är svaret: människorna. Visst finns det utmanande moment, ställningstaganden man måste göra, ingrepp som kräver stor koncentration osv. Men ingenting kan dra energi och fullständigt suga musten ur en som människor kan. När kommunikationen inte fungerar, när man känner sig missförstådd, felbehandlad, utnyttjad osv.

I ett vidare perspektiv inser jag att det är samma sak i livet i övrigt: det är relationen till andra människor som ger mervärde till livet. Den glädje och känsla av mening som relationen till en annan människa kan ge är oersättlig. Ingenting kan heller vara så dränerande och uttömmande som relationen till en annan människa.

Sedan flera år tillbaka har jag tänkt att det egentligen är någonstans här som en stor del av meningen med livet finns: i relationer. I relationen till andra människor, framförallt ens närmsta familj och vänner. Att vårda och förvalta de relationerna. Men också i relationen till sig själv. Lära sig att älska sig själv, tro på den man är och det man har. Som troende så är min övertygelse att livet också, eller snarare främst, handlar om relationen till Den som är livets ursprung och upprätthållare, för där finns ursprunget till ALLT gott i livet.

Lite små och stora funderingar om jobb och livets mening...

Om Livet...