Om Livet: Som man frågar får man svar

Saker kan sägas på så många olika sätt. Och de kan uppfattas på minst lika många sätt. Däri ligger utmaningen i kommunikation. Det är det som gör kommunikation så spännande. Och viktigt att ständigt sträva efter att förbättras i.

Häromdagen satt Anna och jag och pratade med en god vän till oss båda. Vår gemensamma vän bubblade av frågor om vår tro och hur den påverkar våra liv. Det var så roligt och nyttigt att sätta ord på sina tankar och värderingar inför någon som inte alls tror och tänker på samma sätt. Tack vare sättet vår vän ställde sina frågor på så hade vi ett jättebra samtal i full ömsesidig ödmjukhet och respekt.Vid samtalets slut tror jag vi alla kände oss berikade.

Några dagar senare hade jag en patient i tandläkarstolen. Han hade problem med en tand och vi planerade och bokade tider inför behandlingen som skulle följa. Då började han fråga mig om min kompetens som tandläkare. Självklart är det hans fulla rätt. Men han gjorde det på ett sätt som fick mig att känna mig ifrågasatt. Jag svarade uppriktigt och vänligt, men eftersmaken efter mötet kändes inte särskilt bra.

Att få en fråga kontra att känna sig ifrågasatt ger två helt olika utgångslägen för hur man svarar. En fråga svarar man ofta gladeligen på efter bästa förmåga. Ett ifrågasättande däremot, löper större risk att leda till försvarsställning och låsning hos den som svarar, vilket bäddar för missförstånd och konflikt.

"Som man frågar får man svar" sägs det, och jag tror det ligger mycket i det. Jag tror också man kan vända på det, hur nu det skulle låta, typ: "som man svarar blir man frågad".

Patienten som fick mig att känna mig ifrågasatt har jag träffat igen, och mötet med vederbörande kändes mycket bättre den gången än föregående gång. Jag tror nyckeln till stor del låg i sättet jag valde att svara på det som jag uppfattade som ett ifrågasättande.

Utifrån det vill jag ge dig och mig två tips:
1) Känner du dig ifrågasättande över en situation, svälj två gånger räkna till tio och vänd ditt ifrågasättande till en vanlig vänlig fråga.
2) Känner du dig ifrågasatt, svälj två gånger räkna till tio, bestäm dig för att svara som om du svarade på en vanlig vänlig fråga.
På så sätt ändrar vi riktning på möten och samtal vi befinner oss i, från destination missförstånd och konflikt till destination lärdomar och utveckling.


Om Livet...

Om Livet: Till låns

De senaste dagarna har saker hänt i min närhet som fått mig att fundera över den stora förmånen det är att ha människor i sitt liv, människor som finns nära en hjärta, och att det inte är att ta för givet.

Människor i våra liv har vi till låns för en tid. Längden på tiden varierar. Ibland blir man förvarnad om begränsningen på tidsperioden en människa finns i ens liv. Ibland kommer avslutet hastigt och abrupt. Oavsett vilket så står vi ofta där handfallna, när någon ryckts ifrån oss, undrandes hur livet någonsin ska bli sig likt igen.

På ett sätt blir det aldrig det. Människor går inte att ersätta. Men livet fortsätter. Konstigt nog så gör det det, och det är upp till oss själva att välja hur vi tar oss an det.
 

Många saker i livet rår vi inte på. Mycket som sker är utanför vår kontroll. Något vi kan påverka är om vi låter de som rycks ifrån oss leva kvar inom oss. Vi kan välja att hålla goda minnen vid liv. Vi kan välja att använda det som vi lärde oss av dem. Vi kan välja att hedra dem genom att göra bästa och mesta möjliga av det liv vi har kvar. Vi kan välja att hålla fast vid hoppet om att åter få ses igen i himlen.

Jag delar med mig av en låt som för mig är en påminnelse om att vårda relationerna till de som står oss nära, och som också är en enorm tröst i sorgen och saknaden efter de som inte längre finns kvar i våra liv.

 Om Livet...

Om Livet: Just so you know

Där, när jag satt på flygplanet, som jag skrev om i mitt förra inlägg, på väg att söka lyckan hundratals mil från det trygga, välbekanta, och läste brevet från min pappa så kom den här låten i min MiniDisc-spelare, "Just so you know" med Kandi Burruss.

Japp, det var under den korta period som MiniDisc var det senaste. På något sätt så satte den ord och toner på det som mina föräldrar gjorde, de släppte taget om något av det käraste och dyrbaraste de hade och lät mig testa mina vingar i full frihet.

De släppte iväg mig och lät mig veta att de alltid skulle finnas kvar med öppna armar när och om jag återvände. Den friheten och tryggheten är något av det finaste man kan ge en annan människa. Samma frihet och trygghet jag upplever att Gud ger mig. Där finns alltid en öppen famn att springa till.

Om Livet...

Om Livet: Min Pappa

"Min älskade son

Det är svårt att fånga på en kort stund vad man känner för en människa.

Hur mycket mera då för sin son som man levt 19år tillsammans med....

... Åk nu. Ta vara på möjligheterna men var rädd om ditt hjärta. Vet att vi

alltid står här med öppna famnen för dig.

1000 kramar /Pappa"

Det här är några rader från ett långt brev som jag fick från min pappa, när jag efter studenten, ung och naiv, flyttade till USA ett år. Jag minns hur jag satt där på planet och läste brevet med tårarna rinnandes nerför kinderna. Plötsligt kände jag mig inte så stor och kaxig längre. Världen kändes väldigt stor och jag kände mig väldigt liten. Jag övervägde att vända om till den här öppna famnen direkt...

Idag är det fars dag. Det tillfället vill jag ta att hylla och hedra min pappa. Det är han värd. Han är en av mina viktigaste förebilder i livet. "Man kan inte vara nog försiktig i valet av sina föräldrar", har någon sagt. Om det var sant så skulle jag vara väldigt stolt över mitt val.

Det exempel min pappa satt för mig av hur en pappa ska vara är något jag på så många sätt eftersträvar nu när jag fått den stora glädjen att själv bli pappa. För det första är jag så tacksam över att jag överhuvudtaget har en pappa. När jag ser mig omkring inser jag att det inte på något sätt är en självklarhet. Pappa har alltid varit närvarande, han har alltid funnits där för mig. Det har funnits perioder genom åren när pappa jobbat mycket, men tiden med honom har alltid varit kvalitét. Jag har alltid upplevt att jag, mina syskon och min mamma har varit högsta prioritet för pappa.

Pappa både har varit och är en av de första jag går till så fort det är någonting. Inte minst när det gäller praktiska och tekniska saker. Men lika mycket i livets olika skiftningar, med- och motgångar. Jag minns att som barn så tyckte jag att min pappa kunde allt. Vartefter jag fått en mer vuxen relation till min pappa så har den bilden nyanserats något. Men högst marginellt. Han kan faktiskt nästan allt.

Så mycket av det jag fått med mig hemifrån av mamma och pappa, gällandes värderingar och prioriteringar, är jag innerligt tacksam för. Sådana saker som hur man bemöter sina med människor, vikten av att vara tacksam, att inte ta saker för givet. Mamma och pappa var de första som indroducerade mig till tron på Gud och de såg ihärdigt till att jag kom till kyrkan på söndagarna. Idag är min tro och kyrkan två oumbärliga byggstenar i mitt liv.

Pappa har också satt ett exempel för mig när det gäller att inte låta ens förflutna avgöra ens framtid. Vartefter jag blivit äldre har jag förstått mer och mer av min pappas uppväxt och hur hans pappa, min farfar, var som pappa. Han hade många goda sidor men också vissa tydliga brister i sin roll som pappa. Jag inser att han gjorde så gott han kunde utifrån vad han visste. De brister min farfar hade i sin roll som pappa, ser jag inte ens spår av hos min pappa. Jag säger inte att min pappa är perfekt, men jag ser att han valt att bryta spiralen och inte falla i samma gropar som hans erfarenhet av en pappa, pekade mot. Det kommer jag alltid beundra honom för.

Så pappa! Min älskade pappa! Det här är din dag! Du är värd att firas, att ha din egen alldeles speciella dag! Den öppna famn som du skrev om i brevet till mig där för drygt tio år sedan, den har jag alltid känt funnits där. Alltid, genom allt! Jag är evigt tacksam.

Om Livet...

Om Livet: Theme Songs

"Vad är din theme song?", frågade en vän mig för ett tag sedan. Efter lite funderande kom jag på att just då var det "Each Tear" med Mary J Blige. Den betydde mycket för mig just då.

När vi valde namnet Shanice till vår lilla prinsessa, så kände vi till två personer med det namnet. Den ena kände Anna för flera år sedan och den andra personen är en artist som hade en stor hit på 90-talet: "I Love Your Smile". Den har blivit en theme song som vi gett Shanice. Känslan i den sången stämmer på något sätt så väl in på henne, även nu när vi känt denna unika, underbara lilla individ i närmare två år.

Inget kan fånga en känsla, något man går igenom, något funderar på som musik kan. Därför är det rätt kul att tänka i termerna theme songs, både för livet som helhet, och för olika perioder i livet och olika aspekter av livet.

Vad har du för theme song/songs?

Om Livet...

Om Livet: Oro

Utmaningar som ligger framöver har en tendens att inom mig bli till orosmoln. Jag tycker inte om det. Dels för att det suger energi och dels för att situationerna man oroar sig för sällan slår in.

Lagen om ersättning är bra att kunna hantera i sådana lägen. Hjärnan kan bara bära en tanke i taget. Så jag ersätter oros-tankarna med tankar som ger mig en god förväntan på det som ligger framför, som sätter upp mig för att lyckas.

Och det är en sådan frid att veta vem det är som håller min morgondag, i vems händer den vilar. Den här låten har följt mig i många år och den är en god påminnelse om det. Hoppas den även kan ersätta dina eventuella orosmoln.

Om Livet...

Om Livet: Beautiful Saviour

Jag vill dela med mig av en sång som betyder massor för mig. Den uttrycker lite av min enorma tacksamhet till den person som har gjort vad ingen annan gjort för mig: visat mig ett fläckfritt exempel på hur livet är tänkt att levas, torterats, dött och uppstått för mig. Med mig i åtanke, för att ge mig gåvan av att få leva det här livet med en öppen relation till Gud, och efter det här livet få tillbringa evigheten i Guds underbara himmel. Jag är överväldigad och innerligt tacksam till Jesus Kristus och jag tar emot gåvan med öppna armar.

Lika mycket som jag var i Jesu tanke, så var också Du. Jag önskar så innerligt att du också skulle välja att ta emot gåvan...

Om Livet...