Ännu en härlig dag som pappaledig har förflutit. Om rätt ska vara rätt så har jag i själva verket semester, jag förlängde Försäkringskassans tio pappadagar med lite semester, så sammanlagt får jag vara hemma fyra veckor med min fantastiska fru, Anna och underbara lilla dotter, Shanice.
Bland annat var vi ute på ett litet ärende, så Shanice åkte buss för andra gången i sitt 23 dagar långa liv. Hon verkar gilla det, för hon somnar som en stock. Det är jag tacksam för. I kalla Stockholm blir det lätt så obekvämt när barn inte är lugna på bussen eller tåget. På bussen med oss åkte en stackars mamma med två barn som ville allt annat än att sitta stilla, och den ena ville hänga i handtagen för stående resenärer, medan den andra ville klättra omkring där barnvagnarna ska stå. De åkte kanske med i tre stop, men den stackars mamman verkade ändå helt slut.
Som förälder (vilket jag nu har så gedigen erfarenhet av) tycker man det är hemskt när ens barn skriker i kollektivtrafiken, för man vill inte störa sina medresenärer, än mindre framstå som en dålig förälder som inte kan hålla sitt barn nöjt och lugnt. Som medresenär till föräldrar med barn som skriker blir man också allmänt obekväm, inte primärt för att man själv blir störd, men av medlidande för den stackars föräldern.
På vägen hem stannade vi på Thelins där jag köpte mig en semla (Anna tog en morotskaka, hur man nu kan göra det när det finns semlor) som avnjöts som sig bör: med varm mjölk. Thelins kan sina grejer, kunde jag återigen konstatera.
Skön kväll med rep på Frysen, Glee och Made in Sweden och umgänge med mitt livs två damer.
Följ min blogg med bloglovin
