tisdag 15 februari 2011

What you're meant to be

En låt som jag nynnat på under ett års tid är Each Tear med Mary J Blige. Hela låten är fantastisk, men framförallt en textrad har fastnat extra: "no mistake no heartbreak can take away what you're meant to be". Det kan tyckas klyschigt, men jag tror verkligen att våra liv har en mening, en tanke. Och det är konstant, det förändras inte. Oavsett vad vi gör eller vad livet gör mot oss så finns det inget som kan förändra det som är tänkt för mitt liv och för ditt liv.



söndag 13 februari 2011

Det sägs...

...att munnen talar det hjärtat är fullt av. År 2011 kan det nog utökas till: Vad hjärtat är fullt av twittrar, bloggar, statusuppdaterar man om. Kanske en tankeställare för vissa, en uppmuntran för andra.

Vad hjärtat är fullt av har vi alla möjligheter att påverka, så när vi kommer på oss med att fel saker kommer ur oss får ser över vad vi stoppar i oss.

En twittring som för en stund sen gick rakt in i mitt hjärta:
"Understand that God never leave you. We just need to keep our eyes open even when life is hard. Only then can we see that God is lifting us."

Tack Fabian Moraga för att du talar liv från ett hjärta fullt av liv!

fredag 11 februari 2011

Ibland blir livet så verkligt...

...och det blir så påtagligt att saker sker som är så långt bortom rim och reson och vad vi finner logik för.

I de lägena är det en enorm tillgång att ha sitt hopp i något högre än sig själv så man oavsett omständighet kan säga: It is well with my soul.

torsdag 10 februari 2011

"Du är den du är...

...när ingen ser på". Någon hade retweetat detta på Twitter häromdagen. Jag tror det är ett bra sätt att stämma av hur det står till med en, som en termometer för ens inre tillstånd.

Som nu, när Anna och Shanice somnat och jag bara hör akvariepumpens sövande surrande.

Vem är jag då?

Det skulle jag kunna utveckla massor, men ikväll känner jag mig inte rädd för att ställa mig frågan i alla fall, så det måste väl vara ett positivt tecken.

onsdag 9 februari 2011

"Allt du säger...

...blir sant om du säger det tillräckligt länge". Det uttrycket hörde jag ikväll. Vet inte varifrån det kommer, men det gav mig en aha-upplevelse.

Det vi säger uttrycker många gånger det vi förväntar oss och det vi förväntar oss, om det kanske inte avgör, så i alla fall sätter det riktningen för hur saker och ting blir. Vi förväntar oss det vi eller någon annan intalar oss. Så det hänger ihop, tror jag.

Det är dags att ta kontroll över vem jag tillåter tala in i mitt liv, sätta mina förväntningar och således styra min riktning.

tisdag 8 februari 2011

Såningsmannen

Efter en natt som Shanice hostat sig igenom så sitter jag nu och har precis haft en stunds Bibelläsning efter att åter sövt om henne. Idag läste jag från Matt 13, Liknelsen om såningsmannen. Rekommenderas! Jag funderade kring sådden som föll i stenig mark, som snabbt växte upp och blomstrade, men lika snabbt förbrändes i solskenet för att det inte hade någon rot.

Den liknelsen är nog mer aktuell nu än någonsin. Det är så sjukt mycket som ploppar upp och är superhett ett tag. Saker och ting, till och med människor är i så många sammanhang så utbytbara. Jag tror även liknelsen kan appliceras på inspiration. Det är så lätt att man blir glad i hågen över någonting baserat på ett känslorus, o hamnar i ett flow. Men av de sakerna blir det sällan något som är av substans i slutändan, det krävs något mer. När vi lever i dessa föränderliga tider är det viktigare än någonsin att veta att man har rötter, och veta vart man har sina rötter, så att man mitt i all föränderlighet vet vad man har när allt annat blåser bort.

Nämen vad sägs...

...såhär ett halvår efter att jag skrev mitt senaste inlägg kanske det börjar bli dags att ge ifrån sig ett livstecken. Jag firar sedan sju minuter tillbaka att jag nu är en vecka in i min efterlängtade pappaledighet. Vi har haft en fantastisk vecka, Shanice och jag, verkligen bondat. Vi har varit på öppna förskolan i Filadelfiakyrkan och på den i Baptistkyrkan här på Kungsholmen. Nu är hon i den åldern att hon verkligen uppskattar att få komma iväg och leka av sig och träffa andra barn. Många långa promenader har vi också tagit och så har vi varit och hälsat på Shanices gammelmormor. De sista två dagarna har Shanice tyvärr åkt på en förkylning med feber, snuva o hosta. Så vi har mest hållt oss inne. Men den hoppas vi är bortkurerad efter nattsömnen. Jag räknar med att återkomma mer frekvent nu framöver. So long!