Efter en natt som Shanice hostat sig igenom så sitter jag nu och har precis haft en stunds Bibelläsning efter att åter sövt om henne. Idag läste jag från Matt 13, Liknelsen om såningsmannen. Rekommenderas! Jag funderade kring sådden som föll i stenig mark, som snabbt växte upp och blomstrade, men lika snabbt förbrändes i solskenet för att det inte hade någon rot.
Den liknelsen är nog mer aktuell nu än någonsin. Det är så sjukt mycket som ploppar upp och är superhett ett tag. Saker och ting, till och med människor är i så många sammanhang så utbytbara. Jag tror även liknelsen kan appliceras på inspiration. Det är så lätt att man blir glad i hågen över någonting baserat på ett känslorus, o hamnar i ett flow. Men av de sakerna blir det sällan något som är av substans i slutändan, det krävs något mer. När vi lever i dessa föränderliga tider är det viktigare än någonsin att veta att man har rötter, och veta vart man har sina rötter, så att man mitt i all föränderlighet vet vad man har när allt annat blåser bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar