Vår älskade lilla Shanice har kommit upp i en ålder när vi har börjat behöva sätta gränser. Man behöver säga nej en hel del, som när hon slänger sin mat från bordet, eller gungar på stolen eller när hon sätter sig på den öppna diskmaskinsluckan för att nämna några exempel.
Det triggar henne till att testa gränserna. Testa när mamma eller pappa säger till första gången och testa hur lång tid det tar tills man tappar tålamodet. Det är en intressant, lärorik och emellanåt påfrestande process, som jag antar bara är början på en lång och spännande resa. Man slipas mycket i sin roll som förälder.
En sak har jag bestämt mig för när det gäller barnuppfostran: Att aldrig identifiera Shanice med sina handlingar. Jag skiljer personen Shanice, den hon är från de handlingar hon gör.
Handlingarna Shanice gör är ofta bra, hon gör dagligen massor med bra saker, som jag berömmer henne för och som får mig att fascineras över hur fort hon lär sig saker, växer och utvecklas. Dagligen gör hon också saker som testar mitt tålamod och som emellanåt kan göra mig frustrerad och även arg.
Men personen Shanice är alltid min älskade dotter. Min prinsessa. Hon är en unik individ plockad ur evigheten satt in i den här tiden, helt underbar, fantastisk, söt som socker, vacker som en dag, inifrån och ut. Hon är en av mina största glädjekällor i livet. Bara tanken på att någonting ont skulle hända henne får det att klumpa sig i halsen. Det är sanningen om vem hon är för mig och det försöker jag att överösa henne med så mycket jag kan.
Jag tror att ord har makt, att det vi får höra, särskilt från de som står oss nära, påverkar oss djupt. Därför är jag vaksam på min tunga när Shanice frestar på mitt tålamod. Istället för formuleringar som "vad dum du är" jobbar jag på att alltid skilja Shanice som person från handlingen hon gör, och istället säga exempelvis "det där var dumt gjort".
Genom att ständigt påminna Shanice om vem hon är och, särskilt när hon gör sådant som inte är bra, skilja hennes handlingar från henne som person, hoppas jag kunna locka fram allt det goda och fina som finns inom henne. Och på så vis också locka fram hennes bästa möjliga beteende och handlande.
Det här har jag funderat kring sista tiden i min relation till Shanice. Men jag tror att det är applicerbart på alla människor. Genom det förhållningssättet att skilja det en människa är från det han eller hon gör tror jag man lättare kan förhålla sig exempelvis till människor som på olika sätt gjort en illa. Det handlar inte om att släta över dåligt handlande eller se mellan fingrarna när folk gör dåliga saker. Saker som människor gör kan orsaka mycket skada för andra människor och det kan ibland krävas att man får ta tunga konsekvenser om man har orsakat mycket skada. Men det en människa gör förändrar inte det en människa är: en unik individ med ett oändligt värde.
Det är lite tankar från mig såhär kvällen före julafton.
Om Livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar