Sista dagarna har jag läst om Josef i Bibeln. Det står om hans liv i 1 Moseboken 37-45. Jag blir alltid så fascinerad när jag läser- eller hör om Josef.
Genom sitt liv mötte han enorma berg- och dalbanor. Vid flera tillfällen gjorde hans liv totala u-svängar från det ena ögonblicket till det andra med proportioner som de flesta av oss aldrig kommer i närheten av. Exempelvis gick han i ett ögonblick från att vara sin fars bortskämda ögonsten till att bli såld som slav, likaså gick han i ett ögonblick från att vara en bortglömd fånge till att bli den mäktigaste mannen i Egypten näst efter Farao.
Tre saker sticker ut för mig när jag läser om Josef, som är nycklar, eller framgångsfaktorer om man så vill, i hans liv:
Genom allt låter han Gud vara Gud i sitt liv. Josef tror på- och räknar med att Gud är med honom och för honom. Både i djupa dalar och på höga toppar i livet, där det är så lätt att frånta Gud första platsen i ens liv, så valde Josef att alltid sätta Gud först. Det betyder inte att Josef var perfekt och aldrig gjorde misstag, men han släppte aldrig taget om det som han visste var rätt.
Josef alltid gör det bästa och mesta möjliga av det han har i sin hand, dvs de omständigheter han befinner sig i, de relationer han har, de friheter och begränsningar han har. På det sättet rör han sig alltid framåt, mot något bättre. Han förringade inte det han hade och han förstorade det inte heller, utan han förvaltade det.
Han valde förlåtelsens väg. Josef hade alla möjligheter och kanske även rättigheter att gå ned sig i självömkan och låta oförlåtelse gro till bitterhet över de motgångar, oförrätter och oförtjänt lidande som han fick gå igenom. Men han valde att förlåta. Jag tror att det finns en enorm tillgång i förlåtelse. Det vittnar Josefs liv om. (Läs gärna inlägget om förlåtelse och förtroende.)
Genom sitt liv fick Josef se de drömmar han hade som ung, gå i uppfyllelse. Och långt mycket mer därtill. Jag väljer att ta till mig av de nycklar jag ser i Josefs liv och se vart de kan föra mig. Hur gör du?
Om Livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar