Idag är det två år sedan mitt liv vändes upp och ned och tog en vändning som jag aldrig hade kunnat ana eller drömma om. Kvart över fyra, en tisdagmorgon gjorde en person entré i mitt liv som har kommit att förändra allt.
Som jag älskar den här personen har jag aldrig älskat någon förut. En blick, ett ord, ett skratt, en tår, en kram, en puss får mig att känna som ingen annan kan få mig att känna. Jag är handfallen. Försvarslös.
Ingen annan får mig att arbeta så hårt. Den här personens närhet ger mig ett lugn och perspektiv som ingen annan kan. Ingen får mig att vilja vara mitt bästa jag som den här personen.
Glädjen över att få ha den här personen i mitt liv kan få mina ögon att tåras. Blotta tanken på något ont som skulle kunna hända vederbörande får det att klumpas i halsen på mig. Jag går sönder.
Nästan dagligen frestar den här personen på mitt tålamod, ibland till den gräns att jag tappar tålamodet. Ingen annan får mig att försonas och lämna en meningsskiljaktighet bakom lika fort och definitivt
Min kärlek till den här personen är beständig. Total. Villkorslös. Ingenting den här personen gjort, gör eller kommer att göra, mot sig själv eller någon annan kan förändra min kärlek till personen. Det bara är så. Jag älskar henne, min dotter Shanice.
Shanice, min prinsessa!
Grattis på två-årsdagen! Det här är Din dag! Idag firar vi Dig! Ingen gör mig så glad och stolt som du! Varje dag med dig är värd att firas!
Varje dag tackar din mamma och jag Gud för Dig! Vår kärlek till Dig har skapat ett band mellan oss som inte kan brytas. Du är vår viktigaste påminnelse om vår kärlek till varandra.
För mig är du precis vad ditt namn betyder, Guds nåd.
Allt gott önskar jag dig idag och alla dagar du har framför dig! /Pappa
Väldigt intressant läsning=)
SvaraRadera