Igår berättade en vän till mig om en person som hon fått höra nyheter om. Hon hade fått höra om en flicka som hon varit fritidspedagog åt. Det var när den här flickan var 5-6 år gammal. Redan vid den unga åldern hade de flesta omkring henne dömt ut henne. Ingenting fungerade: varken i klassrummet, på fritids, bland kompisar eller hemma. Så var läget och ingenting visade på att det var på väg att ändras.
Den lätta vägen hade varit för min vän att stämma in i den bedömningen och lämna det därvid. Men min vän fattade ett beslut: att se potentialet i den här flickan och agera och tala till henne utifrån det potentialet. Det visade sig vara ett beslut som fick en väg kantad av många utmaningar. Andra människors förväntningar på en, ord om och till en har tenderar att suga sig fast som iglar.
En vändpunkt kom när min vän föreslog att den här flickan skulle få vara med i fritidsrådet. Det vill säga, hon skulle få ett förtroende, ett uppdrag att förvalta. Något hon kunde förädla och förmera, eller sjabbla bort och förstöra. Min vän beskrev hur stort det här var för den lilla flickan. Någon trodde på henne, trodde att hon kunde bidra med något, göra en positiv skillnad. Hon tog det på största allvar...
Nyheten som min vän hade fått höra var att den här flickan nu, fem år senare, är elevrådsordförande på sin skola!
Återigen blir jag påmind om en sak: Det spelar roll! Det spelar roll hur jag ser på andra människor, vilken inställning jag väljer att ha gentemot dem. Det spelar roll om jag sätter etiketter på människor och placerar dem i fack. Det spelar roll vad jag säger till och om människor. Jag kan vara med och binda eller frisätta en människas potential. Det är en möjlighet och ett förtroende jag har att förvalta. Och du med. Låt oss göra det väl!
Om Livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar