Om Livet: Nyanser

En människas liv är aldrig bara det ena eller det andra, enbart svart eller enbart vitt. Det innehåller en mängd färger, i olika nyanser och med olika skiftningar. Vissa delar av en människas liv är ljusare, andra är mörkare.

Att en av vår tids största artister, Whitney Houston, har lämnat oss är det knappast någon som kan ha undgått. Människor som känner mig och även ni som följt bloggen ett tag vet att hon är en artist som gjort stort intryck på mig och betytt mycket för mig (se Till låns, Kraftkällor och Gotta love the 80's). Så det är en stor sorg att hon inte finns ibland oss längre. Hoppet som uttrycktes på hennes begravning av många av hennes vänner och släktingar som var framme och hedrade henne i ord och toner, om att hon nu är hemma hos sin Himmelske Fader i himlen, det hoppet delar jag. Det är en stor tröst

En sak som Whitney's bortgång fått mig att reflektera kring är just de olika skiftningarna hos en människa. Den bild som lyfts fram av offentliga personer i media, i synnerhet kvällspressen och skvallerpressen, är ofta befriad från just de här nyanserna hos människorna det skrivs om. Således är det lätt för allmänheten att få en snedvriden bild av offentliga personer. Det var något Whitney fick erfara under sin karriär.

Uppenbart är att det i hennes liv fanns både bra och dåliga sidor. Hon fick erfara stor framgång på flera områden i livet, likväl som hon emellanåt mötte enorm motgång. Genom sitt liv fattade hon både bra och dåliga beslut. Precis som vi alla gör. Det tragiska är att framförallt i slutet av hennes liv så var det så mycket av det trasiga och negativa som lyftes fram i media.

Hur man uppfattar en människa handlar så många gånger om vilka sidor och vilka aspekter av den människan man fokuserar på.

Just det var så fint på Whitney's begravning. Där fick de som faktiskt kände människan bakom artisten komma till tals. På enkla, personliga och innerligt kärleksfulla sätt kom person efter person och lyfte fram och hedrade fantastiskt fina sidor hos den Whitney de känt: vänner som berättade om hur hon funnits där för dem genom livets med- och motgångar, yngre kollegor som vittnade om ett enormt stöd och mentorskap från Whitney i den tuffa bransch hon arbetade i för att nämna ett par exempel.

Det jag vill lära mig av det här är att när jag ser på mig själv och när jag ser på andra människor vill jag sträva efter att få ett större perspektiv, så att jag kan se nyanserna och skiftningarna. När jag ser dem så vill jag lyfta fram och förstärka det ljusa, det positiva.

De som kom till tals vid Whitney's begravning blundade inte för att det fanns både toppar och dalar i hennes liv. Något som flera av de som talade återkom till var den tro hon bar med sig genom hela livet och som hon fann styrka i. Whitney's svägerska berättade om ett samtal de haft bara dagarna före hennes bortgång där Whitney berättat om utmaningar och svårigheter hon stod inför. Men så hade hon avslutat med att säga: "But because He lives, I can face tomorrow". 

Det finns enormt många starka Whitney sånger jag skulle kunna dela  med mig av. Men jag vill dela med mig av en sång där Whitney ger uttryck för sin tro tillsammans med sin mor Cissy och sin bror Gary.

Om Livet...