Skynda att älska

I veckan läste jag ut Alex Shulmans "Skynda att älska". Jag rekommenderar den varmt!

Alex berättar i boken om sin uppväxt, mycket med utgångspunkt från sin pappa Allan Schulman, som var till åren redan när Alex föddes, och således gick han bort när Alex var relativt ung. Alex beskriver i boken hur det tar honom flera år att kunna ta till sig och på riktigt sörja sin fars bortgång. Man får följa med i tillbakablickar och reflektioner över barnbomen parallellt med att Alex bearbetar sin sorg hos en terapeut. Det finns en fin närhet och intimitet i boken på ett balanserat sätt, så att den inte blir för utlämnande och närgången. Sorg och trasighet blandas med värme och djup kärlek.

Jag tycker alltid att det är spännande och inspirerande att läsa andra människors berättelser om sitt eget liv. Oavsett hur pass mycket eller lite jag känner igen mig i berättelsen, så ger det ett sorts bollplank för ens egna minnen och upplevelser. För mig som nybliven pappa var det väldigt rätt i tiden att läsa den här boken just nu, eftersom den tar upp mycket kring far- barn- relationen. Tack Alex!