Bön

Som det säkert framgått tror jag på Gud. Inte som något avlägset mystiskt, utan som en person som är nära oss och som vi var och en har möjlighet att ha en egen personlig relation med genom Jesus Kristus.

Det är hur coolt som helst och jag skulle kunna skriva spaltmeter om vad det inneburit och innebär för mig och hur jag sett det göra hela skillnaden i så många människors liv. Gång på gång upplever jag hur Gud hör mina böner och svarar på dem.

Ett exempel på det som jag tänkt på mycket de senaste dagarna var en händelse som tog plats för ett tag sen. Jag hade blivit besviken på en person och kände att jag behövde göra något åt saken. Så jag bestämde mig för att ta upp det med personen i fråga för att kunna reda ut det.

Eftersom jag har en tendens att vara rätt konflikträdd så kändes tanken på att ta upp det hela rätt betungande och obekväm. Så jag tänkte noga igenom hur jag skulle ta upp det med vederbörande och vad jag ville få sagt. Anna och jag bad tillsammans för det hela.

Dagen efter tar personen i fråga kontakt med mig och ber mig om ursäkt. Jag höll på att tappa hakan. Jag trodde personen i fråga var omedveten om det som jag upplevde var ett problem. Men tydligen inte. Min bön var besvarad. Inte på det sätt jag tänkt, men dock.

Jag förstår inte Gud fullt ut, men min tro och erfarenhet är att Gud är rakt igenom god och vill oss alla det absolut bästa! OCH... Gud hör bön!