Det bara är någonting med musik. Det kan sätta fingret på saker, tankar, känslor som ingenting annat.
Idag har jag gått och nynnat på Evelina Gards "One last song". Jag vet inte riktigt varför. Visserligen är det en fantastiskt vacker sång med en stark text sjungen av en av vårt lands bästa sångerskor. Men det var längesen jag lyssnade på den senast, så det är inte "radioplåga-femomenet", att den etsat sig fast som vissa låtar gör. Men jag tror det är precis där som det fantastiska med musik kommer in. "One last song" har blivit en sång för just den här dagen.
Idag när jag suttit och hållt om Shanice som har hög feber och varit ynklig som aldrig förr, så har den här sången burit. Den har uttryckt det mitt hjärta känt men ord inte kunnat säga. Och den har hjälpt mig att hitta perspektiv och styrka. För inget kan väl få en förälder att känna sig så maktlös som när man ser sitt barn lida. Då behövs extrakrafter. Det har "One last song" inneburit idag.
Tack Gud för musiken, tack Evelina för att du förmedlar den på ett sätt så att det verkligen blir till hjälp och nytta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar