Vi befinner oss mitt i terminen, och höstmörkret ger sig till känna. Allt är i full rullning. Det är lätt att bli fartblind. Det är lätt hänt att det vardagliga blir slentrian. Det är lätt att känna sig allmänt omotiverad och trött. Det är lätt att man drömmer sig bort, till en tid och plats utan vardagsbekymmer, utan krav och ansvar.
Så mycket viktigare blir det då att se ljusglimtarna i tillvaron, i vardagen, det som är livet. De där stunderna som ger energi för dagen. För min del har jag kommit på att mina vardagar innehåller minst tre tydliga hållpunkter som ger kraft och energi.
Den första är morgonen. Jag brukar gå upp först. Det är tyst och lugnt i lägenheten och oftast inget trafikljud utifrån. Lagom tills jag ska sätta mig och äta frukost brukar Shanice ropa: "Pappa!". Så kommer hon och sitter hos mig och vaknar till medan jag äter. Om hon inte ropar så har jag en lugn skön stund för mig själv.
Min andra hållpunkt för dagen är när jag möter mina tjejer igen på eftermiddagen. Att lämna arbetsdagen bakom sig går i ett fingerknäpp när man möts av en liten tjej som springer emot en med öppna armar och av sin älskade fru
Den tredje ljusglimten för dagen är när det är sovdags för Shanice. Att som pappa få sitta vid sin prinsessa och be aftonbön och sjunga medan hon ligger och kramar sitt favvogosedjur är en glädje djupare än många andra.
Jag tror att du om du ser över din dag, kanske behöver du leta, men jag tror du kan hitta ljusglimtar, små eller stora kraftkällor som styrker och motiverar för dagens åtaganden.
För mig är den här sången är en påminnelse om den ultimata kraftkällan, som håller när alla andra vacklar. Hoppas den kan vara det för dig också!
Om Livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar