Stadig grund

Idag har vi haft en härlig dag i sommarstugan. Även om vädret inte bjudit på vad man önskar en dag i slutet av juli så har vi ändå njutit av ledighet och av gemenskap med familjen. Hela dagen har det blåst något kollosalt, närmare kuling. Ute på fjärden har gått gäss och inne mot land hörde bli plötsligt braket av ett träd som blåste omkull.

Vi har varit ute en hel del vädret till trots. Men oj vad man uppskattar att kunna gå in i ett lugnt hus dagar som denna och betrakta stormen inifrån. Att få kura ihop sig i ett hus som man inte är betänksam över om det ska kunna stå emot stormen eller inte, det är skönt. Trots att sommarstugan är högt belägen med en underbar panoramautsikt över vattnet, så är man inte minsta orolig över om den ska kunna stå emot stormen. Grunden är stadigt gjuten i en orubblig klippa.

Jag har nog hört och läst liknelsen om husbyggarna hundratals gånger, med den visa mannen som grävde djupt och byggde sitt hus på en stadig klippa och den ovise mannen som byggde sitt hus på marken utan att lägga någon grund. Gissa vems hus som stod kvar när stormen härjat? Liknelsen finns att läsas i Lukasevangeliet 6:46-49 i Nya Testamentet i Bibeln. Som barn sjöng vi en sång om dem i barnkören med rörelser och allt.

En dag som denna blir den liknelsen mer konkretiserad, mer levande. Vikten av en stadig grund för mitt hus, mitt liv blir mer uppenbar. Så jag ställer mig själv och dig några frågor i avrundandet av den här dagen. Mitt hus, har det någon grund? Tål den grunden att byggas på och håller den mig stadig när det stormar? Har jag sett till att borra mig djupt ned i den grunden? Behöver jag komma djupare?