Takpannor

Helgen som gick har jag varit med och lagt takpannor på ett tak till det hus som min pappa håller på och bygger ute vid sommarstugan. Vi har hjälpts åt hela familjen med bygget. Det är så roligt att göra sådana saker tillsammans!

Jag har flera gånger tidigare funderat över hur takpannor kan ligga kvar på gamla hus år in och år ut, genom stormar och oväder av alla de slag. Nu fick jag lite inblick i hur det kommer sig. Jag såg hur takpannorna ligger omlott om varandra. Där de överlappar varandra är de dessutom räfflade för att ge ännu bättre friktion och hålla kvar varandra. Den sammanlagda tyngden som håller kvar var och en av takpannorna, tack vare hur de får del av varandras tyngd, blir enorm.

Det fick mig att tänka på något som jag tror är allmänmänskligt, ett grundläggande behov hos oss alla. Jag tror vi alla söker den stabiliteten, att kunna stå stadigt kvar och inte vara så totalt påverkbara och beroende av livets stormar och väderskiftningar.

För min del ser jag det som att Gud är grunden för mitt liv, min relation till Gud genom Jesus Kristus. Om Gud är grunden för huset och jag är en takpanna, så har jag fått den stora förmånen att kroka i en massa andra människor i det här livet i det som kallas kyrkan. Som det framgått tidigare här på min blogg så älskar jag att vara där, i kyrkan. Det ger mig otroligt mycket.

Kyrkan har också varit något av det viktigaste som hjälpt mig att stå stadigt kvar när det varit blåsigt runtomkring. Min bristfälliga bild till trots med Gud som grunden och jag som en takpanna, så ligger det verkligen någonting i det här. Att ha ett sammanhang, någonstans där man hör hemma, någonstans där man hittar meningen och syftet med livet och dessutom får göra det tillsammans med andra, är ovärderligt.

Jag är oändligt tacksam över det liv jag lever och jag känner mig rik och välsignad. Men livet är ingen dans på rosor. De senaste åren har vi drabbats av både sjukdom och död i närmsta släkten och familjen. Situationer när det känns som att någon rycker undan mattan under ens fötter och man faller handlöst och förstår ingenting. I de lägena finns det inget som kan ersätta att ha en grund som inte vacklar och få ta del av andra takpannors tyngd när det känns som att man själv är på väg att blåsa bort.

Taket vid sommarstugan är färdiglagt och nästan lyser med sina nya takpannor mitt ibland alla gamla mossiga tak i dess omgivning. Men "livets tak" om man kallar det så, är långt ifrån färdiglagt. Där finns plats för dig. Du behövs, andra takpannor behöver få del av din tyngd och jag tror att du behöver få del av andras tyngd.