Styrkan i att välja tacksamhet

I lördags firade vi min mormors 90-årsdag. Det var en rolig och lyckad dag när alla mormors släktingar och vänner var samlade. Min mormor är en av de finaste människorna jag känner. Vacker är nog ett ännu mer passande ord. Min mormor är vacker inifrån och ut.

Något av det som är mest slående med min mormor, och som nog är en stark bidragande faktor till att hon är så vacker och så mitt i livet är hennes tacksamhet. Genom livets i högsta grad skiftande omständigheter väljer mormor att vara tacksam. Hon väljer att fokusera på det hon har istället för det hon saknar. Hon väljer att se det positiva i livet istället för motgångarna och utmaningarna. Det handlar inte om förnekelse utan om ett val angående vad som ska få uppta hennes tankevärld, hennes inre.

Jag har haft förmånen att känna mormor hela mitt liv, och jag kan konstaterar hur den här tacksamheten varit och är en sådan stor tillgång och styrka i mormors liv. Att hon dessutom har en personlig Gudsrelation och således vet vart hon kan rikta sin tacksamhet, tror jag gör att tacksamheten blir ännu starkare i hennes liv.

Den här tacksamheten är något jag vill dra lärdom av och bära med mig i mitt liv. Det tror jag skapar goda förutsättningar att åldras lika vackert som min mormor.