Therefore we do not lose heart...

Återigen blev jag djupt berörd av predikan i kyrkan igår. Jag satt och tolkade predikan till engelska, så jag hoppades att min röst inte skulle avslöja alltför mycket hur personligt berörd jag blev.

Det var Eric Liljero som predikade, en av våra pastorer. Han berättade om två olika människor i Bibeln och gjorde en viktig koppling mellan dem.

Den ena personen var Salomon, son till kung David. På sin tid var han världens rikaste person. Han kunde skaffa sig precis vad han ville. Ändå skriver han själv i Predikaren i Bibeln om hur allt bara kändes meningslöst.

Paulus var den andra personen som Eric berättade om. Genom stora delar av sitt liv blev han förföljd, torterad, satt i fängelse för att nämna några av de svårigheter han mötte. Ändå var han så tillfreds med livet, så full av hopp.

Borde det inte vara tvärtom? En person som lever i maximal bekvämlighet, som har makt och inflytande, en stor familj och kan skaffa sig vadhelst han önskar borde väl vara fullständigt nöjd och lycklig. Paulus borde väl vara den som säger att allt känns meningslöst, han som utsattes för alla möjliga hemskheter?

Skillnaden, som Eric satte fingret på, låg i det som står i 2 Korintierbrevet 4:16. I den engelska översättningen står det: "There for we do not lose heart...". Så skriver Paulus om hur han lever för något mer och större än sig själv, hur han väljer att inte fästa blicken bara på det som är här och nu, utan på det som består, på det som har evighetsvärde. På det sättet kunde hans hjärta vara bevarat och helt mitt genom livets skiftande omständigheter.

Det är det viktigaste vi har att bevara, vårt hjärta, för det är från hjärtat som hela livet har sin utgångspunkt. Bibeln summerar det i Ordspråksboken 4:23.

Även om jag är kristen och har upptäckt det fantastiska hoppet som relationen till Gud genom Jesus Kristus innebär, så blev jag starkt träffad av predikan. För det är så lätt att halka in i att leva för det som inte består, som alla praktiska vardagliga beslut, välja rätt väg i yrkeslivet, uppfylla sina mål och drömmar osv.

De sakerna är en del av livet och de är viktiga, men de är inte värda att leva för, därför att de inte är bestående, de kommer aldrig ge en bestående känsla av tillfredsställelse. Bara hos Jesus har jag funnit verklig frid, verklig mening som håller. Det är det jag lever för. Den friden är tillgänglig för dig, här och nu, om du ber Jesus om det.