Om Livet: Vänskapsband

Jag samtalade med en bekant härom veckan. I samtalet framkom att det för ett tag sedan tagit slut mellan honom och hans flickvän. Han förklarade att de blivit för mycket vänner. Jag vet inte om det var hela anledningen till att de avslutat sin relation, eller bara en del av den. I alla fall fick det mig att tänka.

Vad är min erfarenhet av vänskapen i en relation? Hur är det för oss, Anna och mig, är vi för mycket eller för lite vänner? Hur påverkar det oss?

Jag är jätteglad att jag tycker att Anna är fantastiskt vacker och attraktiv. Förälskelsen och dragkraften som finns mellan oss värdesätter jag högt och de värda att arbeta på för att hållas vid liv. Men det jag uppskattar mest med Anna och det som verkligen ger näring och stabilitet till vårt äktenskap i det långa loppet är vår vänskap.

Det är vänskap jag oftast önskar från Anna i vardagen. Det som hjälper mig att hitta kraft, hålla fokus och få rätsida på saker och ting är hennes vänskap. Att veta att jag kan prata av mig med henne och få råd och tips eller bara hennes lyssnande öron är ovärderligt. Likaså upplever jag att det är vänskap Anna oftast önskar av mig. Jag älskar att få höra vad som händer i hennes tankar och vad hon går igenom. Så min erfarenhet är att vänskapen i en relation inte kan bli för stor.

Om någon som läser det här står i en liknande situation som min bekanta beskrev så är mitt tips: lugn i stormen. Kanske finns det andra områden i relationen som behöver arbetas på? Kanske finns det skäl att ni går skilda vägar? Det är inte jag rätt person att svara på. Men det jag har lärt mig är att det inte är vänskapen som är problemet. Vänskapen är snarare själva kittet i relationen, det som håller den samman.

Var rädd om vänskapsbandet i relationen. Ju starkare det är desto bättre.


Om Livet...