Om Livet: Som Grynet säger...

Så många gånger i mitt liv har jag fått höra "Robert, du måste säga ifrån", "Robert, du får inte låta dem köra med dig" och dylikt.

Jag är diplomatisk till min personlighet. Kanske är det medfött, kanske är det förvärvat exempelvis som en konsekvens av att jag är mellanbarn. Fördelen med att vara diplomatisk är att man har lätt att samarbeta med människor, man är rätt smidig i sociala sammanhang och klampar inte på i sitt eget spår. Man är mån om gruppen som helhet. Baksidan av att vara diplomatisk är att man har en tendens att slå knut på sig för att vara andra till lags. Man står inte på sig. Det är ofta rätt lätt för människor att köra över en.

Det är när sådana situationer uppkommer som de som bryr sig om mig brukar säga saker i stil med inledningen.

En sådan situation var på väg att uppkomma idag. Jag var ute på ett besök med jobbet. Inför vår ankomst hade information utgått i form av telefonsamtal och fax att vi skulle komma samt information om vad vi behöver för att kunna utföra vårt arbete. När vi kom fram var i stort sett ingenting av de sakerna förberedda. Så vi efterfrågade dem vänligt. Till svar får vi att "det här kan vi inte roa oss med, jag har faktiskt ett jobb att sköta, jag kan inte springa här som en guttaperka och passa upp på er".

Så många gånger har jag stått och svalt liknande utspel. Men inte idag. Inte så att jag fick ett frispel tillbaka. Men jag tittade på vederbörande och sa bestämt "det här handlar inte om att du passar upp på oss, utan det här handlar om vårat gemensamma intresse för patienternas bästa". Hon skrattade generat. Fortsättningsvis var hon mycket mer samarbetsvillig.

För er som är mer offensiva i er personlighet än jag kanske tycker det här inte låter som någon big deal. Men ni som, precis som jag, ofta kör mer defensivt, vet att det krävs rätt mycket guts för att inte backa när människor försöker köra över en på det där sättet. Det är för er jag skriver det här.

I efterhand ser jag att genom att inte backa så hjälpte jag den här personen att skifta sitt fokus. Hennes fokus var att hon var stressad och hon upplevde det som att vi förväntade oss att hon skulle passa upp på oss. Men jag framhöll det som var både hennes och vårt mål: patienternas bästa.

Jag förväntar mig ingen "hero of the day-utmärkelse" för det här. Men jag hoppas det kan uppmuntra någon annan att inte backa när det inte är det rätta, ut stå stadigt kvar. Jag är glad att jag äntligen lyckades göra det SVT's gamla personlighet Grynet sa: "Ta ingen skit".

Om Livet...