Häromdagen pratade jag med en person som jag lärt känna nyligen. Hon kommer från ett engelskspråkigt land. Jag frågade henne hur det går med plugget. Hon svarade att det går bra. "By the grace of God", tillade hon som en bisats.
Genom Guds nåd. Vilken avslutning på den meningen. Vilken ödmjukhet och uttryck av tacksamhet. Enkelt men tydligt invävt i en vanlig konversation. I vår kultur och tidsålder där var och en är sin egen välgångs och lyckas smed är det lite okonventionellt att uttrycka sig som hon gjorde. Man hajar till.
När någon frågar mig hur det går med saker och ting, hur ofta är jag så tydlig med vem det är som ska ha cred för det som går bra? Sällan. I alla fall när det gäller de där vardagliga sakerna, att få det vardagliga att fungera. Men det är ingen självklarhet. Väldigt få saker i livet är det. Och det här uttrycket tyder på en insikt om det. Där finns något att lära.
Så om min måndag, denna första dag på arbetsveckan, kan jag säga att den har varit bra, väldigt bra.
By the grace of God.
Om Livet...
