Häromdagen när jag kom hem på eftermiddagen kände jag att jag bar med mig en dålig eftersmak av dagen. Jag började fundera på vad det kunde bero på. Så tänkte jag tillbaka och kom att tänka på en person jag mött under dagen. Där, i mötet med den personen låg problemet. Men vad var problemet? Efter en stund kom jag på det: min upplevelse med den personen var att vederbörande försökte utnyttja min goda vilja.
Det är något jag måste passa mig för inser jag. Jag är skyldig mig själv det. Den energi och glädje det drar, är det helt enkelt inte värt. Då fyller min energi och glädje bättre funktion i att läggas på människor som tar emot dem och uppskattar dem, och inte försöker fortsätta att suga ur en allt. Även om det tar emot, så gynnar det i långa loppet personen i fråga att jag är tydlig med vart gränsen går.
Jag säger inte att det inte finns lägen när man behöver gå den extra milen för en medmänniska, lägen när man behöver ge utan garantier att få tillbaka. Men det jag blir påmind om av den här situationen är att sätta värde på mig själv och på det jag gör. Tillåter jag att jag och det jag gör behandlas hur som helst? Jag blev också påmind om att prioritera. Vem och vad lägger jag min energi på?
Den dåliga eftersmak som det här mötet orsakade, gav mig också en sämre start på resten av dagen. Är det ok? Tillåter jag det gentemot mig själv och gentemot de mina som jag skulle tillbringa resten av dagen och kvällen med?
Kanske låter det som att det var ett fruktansvärt möte jag var med om, eller som att jag förstorar upp en situation som egentligen inte var så allvarlig. Inget av det är sant. Men situationen satte fingret på några viktiga saker för mig, och gav mig några viktiga frågeställning, som jag tror någon annan kan ha nytta av också. Jag anklagar inte personen i fråga, utan jag vänder fingret mot mig själv och frågar mig själv hur jag hanterar situationer som denna till en annan gång. Genom att tänka igenom frågorna som dök upp, så tror jag att jag nästa gång kommer hantera en liknande situation mycket bättre.
Om Livet...
