"The real you is more interesting than the fake somebody else" hörde jag Lauryn Hill säga till mig genom Iphone-hörlurarna på vägen hem från jobbet idag. Orden är från hennes Unplugged-platta från 2002. En favorit. Att man kan göra en så stark platta genom att i all enkelhet spela upp några av sina låtar med hjälp av endast en gitarr förundrar mig. För mig är det är en bra artist, och i det här fallet, en artist som har mycket tänkvärt att säga.
"Bra sagt" tänkte jag för mig själv där jag satt på tunnelbanan. Senare på eftermiddagen var vi och storhandlade, Anna, Shanice och jag. Anna hade bestämt träff med en kompis på kvällen. Mot slutet av handlingen insåg vi att det började bli ont om tid. Efter lite om och men insåg vi att det mest lämpliga var att kompisen kom hem till oss.
När man ska få hem människor tycker jag det känns bäst om man hinner städa undan, i alla fall något sånär. Men det var inte att tänka på ikväll. Tvätt hängde framme, disk och kassar från handlingen. Det såg helt enkelt ut som en typisk vardag. Så det var bara att svälja sin stolthet och inse att vi inte kunde visa upp vårt hem med en polerad yta.
Vi fick en guldstund tillsammans allihop, åt en enkel middag, skrattade åt Shanices alla påhitt och hade däremellen jättebra samtal. Ett alternativ hade varit att skjuta på träffen med kompisen till en kväll när saker och ting kunde vara mer tillrättalagda. Men många vardagar är rätt fulla, så vem vet när det då hade blivit av. Istället valde vi att ge den här kompisen lite mer av "the real us". Vi släppte in henne i vår vardag. Det gjorde oss och henne rikare än om vi missat tillfället att ses.
När pretentionerna sänks blir saker mer äkta. Så sänk garden, låt människor möta Dig, som Du är, där Du är!
Om Livet...
