Härom dagen hjälpte jag svärfar att fälla och såga upp träd på tomten vid sommarstugan i Stockholms underbara skärgård. Det var en gammal tall som toppen brutits av på när det stormade i förra veckan. Så nu var det tid att såga ned resten av trädet. Det är så kul att få kavla upp ärmarna, sätta på sig stövlar och arbetshandskar och leka lite grovarbetare för en stund.
När trädet var fällt tittade jag på stubben som blev kvar av den tjocka tallstammen. Årsringarna vittnade om att den där tallen nog hade en hel del att berätta från sitt liv där den stått stolt på höjden på ön och vad den skådat från sin utsikt över fjärden. Hade den haft ögon och hade den kunnat tala så hade den nog berättat om otaliga båtar som seglat, puttrat, farit förbi. Sannolikt hade den berättat om förra vinterns isar som slet bort den nybyggda bryggan som svärfar och hans bror byggt. Månbryggor, himmelska soluppgångar över en alldeles stilla fjärd och idylliska sommardagar är andra saker som den där tallen nog gärna hade berättat om.
Det är något vackert med träds årsringar, konstaterade jag där jag stod och tittade på stubben. De är synliga tecken på liv som levts och erfarenheter som förvärvats. Hur är det med mig, med oss människor, får vi också årsringar?
När man lever sitt liv samlar man oundvikligen på sig erfarenheter. Det formar oss. Så långt är det lika för oss var och en. Hur erfarenheterna formar oss tror jag vi kan påverkar i hög grad själva. Jag vill aldrig att mina erfarenheter ska få sätta käppar i hjulet för min framtid eller min förväntan på min framtid. Nej, ur erfarenheter jag gör under livet vill jag dra lärdomar. Jag vill att de lärdomarna gör mig visare och blir till investeringar i min framtid. Erfarenheter jag gör vill jag låta forma mig till det bättre.
Vartefter jag blir äldre och ser tillbaka på mitt liv så är min önskan att varje erfarenhet ska få bilda en årsring som tillsammans med varandra utgör ett vackert mönster likt det jag såg i tallträdets stubbe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar