Svald stolthet

Idag fick jag kritik av en kollega. Sättet han gjorde det på var konstruktivt. "Det är bättre att jag säger det än att jag bara tänker det" förklarade han, så gick han sakligt igenom det han hade tänkt. Han påpekade ett par saker som jag hade missat. Inget med några förödande konsekvenser, men stora nog att jag förstår att han påpekade det.

För en person som mig, som är svag för positiv feed back och komplimanger, så tar kritik hårt. Som en tvättsvamp suger jag åt mig. Jag fick jobba på att inte ta det personligt, utan se det för vad det var och sedan dra de lärdomar jag kunde av det.

Ett alternativ för mig i situationen hade varit att börja förklara, sätta upp en mur av ursäkter och bortförklaringar för att på så sätt slippa ta ansvar. Det alternativet hade inte lett någonstans. Inte till något positivt i alla fall. Jag valde att anta en ödmjuk inställning, lyssnade och tackade för påpekandena.

Det gick åt lite stolthet för att göra det. När jag ser tillbaka på situationen inser jag att det är enda sättet att lära sig, att utvecklas: svald stolthet. För att kunna ta till sig nya lärdomar, måste man ha insikten om att man inte är fullärd. Man får det svårt om ens stolthet sitter i vägen för det.

Jag är glad att min kollega framförde det han gjorde på det sätt han gjorde det. En möjlighet för honom hade annars varit att berätta för mina andra kollegor istället för mig om missarna. Då hade jag inte fått veta vad det gällde och inte kunnat lära mig något av det. Även om jag inte fått veta det, hade jag sannolikt så småningom känt det. För när snack bakom ryggen pågår kan man nästan känna det i luften. Det stinker. Min kollega hade också kunnat vara typen som njuter av att peka ut andras brister och således passat på att trycka ned mig ordentligt i skorna. Han hade också kunnat valt att inte säga något av rädsla för trampa mig på tårna.

Men min kollega gjorde inget av ovanstående. Att framföra det på det sätt han gjorde kräver respekt. Både att han respekterar och värderar sin egen kompetens så pass mycket att han inser att han har något att komma med, något att lära ut. Det kräver också respekt för mig som kollega och det tyder på en vilja att dra fram det bästa ur mig i min yrkesroll. Heder åt honom för det.

Så var inte så rädd för lite svald stolthet. Genom det kan respekt vinnas och lärdomar dras.