Ett par dagar i veckan jobbar jag som tandläkare med äldre människor. Vi åker ut i team till äldreboenden och gör även en del hembesök och hjälper på så sätt människor som har svårt att själva ta sig till en tandläkarklinik.
Igår var en sådan dag. På morgonen gjorde min och kollega och jag ett hembesök hos en äldre dam. Vi blev vänligt mottagna av en söt liten dam som kom vankandes med sin rullator. När jag stod där och åtgärdade det som jag skulle så sa hon i en kort paus till min kollega: "Sätt i kontakten till kaffebryggaren".
Det visade sig att hon hade laddat den i förväg och i mikron hade hon lagt in kanelbullar redo att tinas. Köksbordet var dukat i förväg med kaffekoppar, en sådan där äldre fin variant med handmålat motiv och guldkant. Glas hade hon ställt fram om någon önskade något kallt att dricka, och småkakor. Mängden kanelbullar och småkakor hade räckt till ett helt kompani. Vår arbetsdag var fullbokad, men det fanns inte en chans att vi kunde tacka nej när hon hade förberett så fint. Vi satte oss ned och hade en jättefin stund. Om vi kunnat hade jag gärna stannat hela förmiddagen och samtalat med den här damen och lyssnat till allt hon hade att berätta. För det var mycket.
I Romarbrevet i Bibeln i kapitel tolv står det: "Var ivriga att visa gästfrihet". Jag råkade läsa det på morgonen innan arbetsdagen. Den här kvinnan exemplifierade verkligen de orden för mig. Tänk vilket mervärde både vi och hon fick av dagens besök tack vare hennes iver till gästfrihet.
Jag tror gästfrihet innebär dels som den här kvinnan visade, att ha ett hem där andra människor känner sig välkomna. Men jag tror det har en vidare betydelse än så. Man kan vara gästfri med sitt liv, ha en inbjudande inställning gentemot andra människor, få människor att känna sig välkomna in i ens sfär. Genom att vara gästfri, på båda dessa sätt, så tror jag livet blir rikare, mer färgglatt. Det var i alla fall min upplevelse av mötet med den fina lilla damen igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar