Idag har Shanice återigen varit på förskolan. Vi håller på med inskolning. Det var hennes sjätte dag idag. Det känns i fadershjärtat att lämna ifrån sig sin lilla prinsessa och gå ifrån henne fast jag hör hur hon gråter bakom mig. Jag har stort förtroende för personalen och jag märker på Shanice att hon är glad både på väg till och från förskolan och de stunder jag ser henne där, så jag är övertygad om att hon har det bra. Det är just själva avskedet som smärtar, även fast det än så länge bara rör sig om 2timmar ifrån henne.
En spännande sak med att vara pappaledig, vilket jag är sedan februari, är att man får mycket tid att tänka och reflektera över saker. Rent praktiskt har man mycket för händerna, men tankarna är frikopplade från vardagsstressen och således kan man lägga i en mer analyserande och reflekterande växel än vanligt.
Jag har processat och processar fortfarande en massa saker. Mycket handlar om var jag är nu i livet och vart jag vill komma, på olika områden i livet. Utifrån det har jag börjat skriva ned mål för olika områden i livet, både på lång och kort sikt. Det är ett så bra sätt att lyfta fram de saker man går och tänker på, och det är alltid så intressant att gå tillbaka och se över mål som man har skrivit ned. Ofta konstaterar man att man uppnått det man velat. Är det något man inte uppnått, så är det ofta saker man i efterhand inser inte var viktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar