En kaffekopp i handen, Shanice i knät och givande samtal med en god vän bredvid mig på parkbänken. Strålande sol. En känsla av att våren är här för att stanna.
Hade min dag varit minutiöst planerad, hade jag inte fått den här guldstunden. Visst, nu råkar det vara så att jag är pappaledig och livet i och med det har en annan lunk än vanligt och således extra utrymme för spontanitet.
Men den här stunden fick mig ändå att tänka på det här med att lämna utrymme i sitt liv, gällandes tid och pengar för att nämna två exempel. Att, som det uttrycks i Bibeln, inte så ända ut till kanten.
Genom att göra det ger vi oss själva möjligheten att sätta guldkant på tillvaron, både för oss själva och andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar