Var förbi Statsbiblioteket igår i ett ärende. Av en händelse sprang jag på en DVD med Roxettes alla största musikvideos. Den var jag bara tvungen att låna...
Har suttit och kollat igenom den och jag måste ge cred till Per och Marie. Dels blir jag påmind om hur viktiga de är för Sverige, vår näst största musikexport som de är med sina 75 miljoner sålda album. Trots att de hållt på i 25 år behåller de hela vägen en lekfullhet och de utstrålar en uppriktig glädje i det de gör. Jag slås av vad skön pop det är, text och musik som sätter sig som en smäck och inte släpper taget. Eftersmaken av musiken är upplyftande och positiv. I deras musikvideos finns något oskulldsfullt och lite naivt, på det bra sättet, som blir allt ovanligare inom mainstream musik.
För egen del inser jag att deras musik är en viktig del av mitt livs soundtrack. Så gott som alla låtar på DVD:n är starkt förknippade med specifika tider i mitt liv och väcker tydliga minnen och känslor. Som när jag gick i tvåan och det kändes som alla gick och visslade på hooken i Joyride, glädjen när syrran kom hem med Tourism-plattan med How do you do? och Queen of rain, eller hur jag gick och längtade efter den schack-rutiga Crash! Boom! Bang! plattan med Fireworks och Vulnerable. Tack vare den låten lärde jag mig att det finns två betydelser av china, både landet Kina och porslin, Per sjön alltså inte om att hålla Kina i sina händer :)
Tack Per och Marie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar